Göteborgsposten – 7 mars 1865, sida 1

— Ni skall ej komma att färdas till häst. Jag har låtit tillreda en bärstol åt er, och jag tänker hälla er sällskap. Henrik fattade hertiginnans hand och förde den artigt till sina läppar. — Ni är beundransvärd! sade han. Hvilken skada att ej kunna vara älskad af er! — Ännu alltid! utbrast hertiginnan. — Alltid, min kusin. — Min furste, sade hertiginnan, jag skall skicka stiftsdomaren de Panesterre till er, hvilken ni kan anförtro er kärlek till mig, denna kärlek som är så brinnande, att ni i går natt anförtrodde den till fröken Bertha de Mallevin . . . Hon tryckte på en fjäder: lönndörren i väggen gick upp, och stiftsdomaren inträdde bärande ett litet knyte under armen. : Detta knyte innehöll abbådrägten och masken. Henrik, som var alltför klok för att göra ett fruktlöst motstånd och som väl visste att endast de som invänta ett gynnsamt tillfälle kunna draga sig ur ett dåligt spel, — Henrik, säga vi, tog en timma senare plats vid hertiginnans sida på dynorna i en bärstol, försedd med gardiner och fortskaffad af mulåsnor. Han hade utan invändningar iklädt sig abbådrägten och satt masken framför sitt ansigte. I det ögonblick bärstolen satte sig i rörelse, kastade Bearnaren en hastig blick ut. Han såg lothringska ryttare fullständigt beväpnade omgifva bärstolen och gjorde straxt följande reflektion: