Göteborgsposten – 7 mars 1865, sida 1

— Hvad menar ni härmed, min kusin? hade Henrik som åter blifvit lugn och småleende, svarat. — Jag vill låta er resa inkognito. — På hvad sätt? — I abbedrägt och med en sammetsmask för ansigtet. — Och hvarföre en sådan utstyrsel, fru hertiginna? — Emedan, svarade hon, jag lika mycket som ni önskar att man är okunnig om att ni är konungen af Navarra. Henrik smålog. — Denna önskan som jag hade i går och föregående dagar skulle nu kunna vara försvunnen. — Då skulle man vara tvungen att använda medel som äro mig motbjudande, min kusin. — Och ... dessa medel?... — Vore, till exempel, en munkafle som hindrade er att skrika ut, att ni är konungen af Navarra. — Men man skall se mitt ansigte. — Jag tänker draga en munkkapuschong öfver ert hufvud. — Allt det der är alldeles onödigt, min kusin. Jag är färdig att påsätta masken och ikläda mig abbådrägten. — Och ni skall icke säga att ni är konungen af Navarra? — Nej, på mitt kungliga ord. Men ...jag finner en svårighet vid allt detta. — Hvari består denna svårighet? — Det blir mycket kinkigt för mig att stiga till häst i abbedrägt.