Göteborgsposten – 7 mars 1865, sida 1

—77777———ä—7— för sina samtida och för efterverlden icke skulle varit större, än alla konungar. Detta ar sedan Suetonius och Plutarch de illvilliga utläggningar, som man med välbehag gifver åt de ädlaste saker. Men af hvilka tecken skall man finna o ang storhet? Af hans idere makt, om hans principer och hans system triumfera i trots af död och nederlag. Är det icke i sjelfva verket. eget för snillet, att det öfverlefver förgängelsen och utbreder sin herrlighet öfver kommande slägten? . Cesar försvann och hans inflytande väger ännu i dag tyngre, än. under hans lifstid. Cicero, hans vedersakare, nödgas utropa: Allt, hvad Cesar gjorde, skref, talade, lofvade och tänkte, har efter hans död mera vigt, än då han ännu lefde. I sekler var det tillräckligt att säga all verlden, att det eller det varit Cesars vilja, för att all verlden skulle lyda. Det förutgående visar tillräckligt, hvilken plan jag fullföljer, då jag skrifter denna historia. Min afsigt är att bevisa, att då Försynen framkallar män, såsom Casar, Carl den Store och Napoleon, hon äfven utstakar för folken den väg, de måste följa, och vill med deras snilles insegel beteckna en ny ra, inom få år utföra flera århundradens arbeten. Lyckliga de folk, som förstå dem och följa dem! Olyckliga de som misskänna och bekämpa dem! De handla såsom judarne, de korsfästa sin Messias; de äro blinda och skuldtyngda, ty de fördröja framåtskridandet, i det de lägga hinder i vägen för dess snabbare och mera fruktbringande användning. I sjelfva verket kunde hvarken Cesars mord eller fångenskapen på S:t Helena utan återvändo tillintetgöra tvenne populära saker, hvilka kullstörtades af en med frihetens mask sig betäckande fiende. Då Brutus. mördade Caesar, störtade han Rom i det borgerliga krigets fasor; han förhindrade ej Augusti regering, men han möjliggjorde Neros och Caligulas. Den europeiska konspirationens ostraciom mot Napoleon har ej heller förhindrat kejsardömets äteruppständelse, och likväl äro vi. långt aflägsna ifrån de stora lösta frågorna, från de lugnande lidelserna, från den tillfredsställelse det första kejsardömet gaf åt folken. Derföre besannar sig ock bvarje dag sedan 1815 denna profetia af fången på S:t Helena: Huru mänga strider, huru mycket blod, huru många år skola ännu vara af nöden, för att det goda, som jag ville bevisa menskligheten, må kunna förverkligas! Tuileriepalatset d. 20 Mars 1862. Napoleon.