Göteborgsposten – 4 mars 1865, sida 1

— Om hvad? — Hertigen sade, att innan vi afgjorde hvad som borde göras med konungen af Navarra ville han göra mig ett förslag. — Aha! jag väntade mig det... — Verkligen? — Ja, min son. Nåväl! man måste höra på hertigens förs ag. — Och antaga det? — Åh! sade enkedrottningen, först skall ni begära tillåtelse att få begrunda detsamma. — Men ni, min mor, ni skall då qvarstanna här. — Ja. — Ocn utan ljus? — Som ni säger. — När bör jag komma tillbaka till er? — När ni från ert kabinett hör mig slå tre slag mot golfvet. Lemna mig nu, tillade drottningen. Frans af Valois gick ut. Catharina och hennes hemlighetsfulle följeslagare blefvo qvar i detta rum fördjuradt i mörker. Mannen med masken var tyst. — Blif qvar der ni är, sade enkedrottningen, och rör er icke. Han satte sig på en stol som stod vid dörren; drottningen deremot gick på tåspetsarne ända till den vägg som låg midtemot dörren. Der sökte hennes hand en fjäder och tryckte på den. Plötsligt banade sig en ljusstråle väg genom väggen.