Göteborgsposten – 4 mars 1865, sida 1

— Jag vet det, ers måjestät. — Vid ändan af denna korridor är en liten trappa som leder till vaktpersonalens och betjeningens rum. — Det är alldeles riktigt. — Bland dessa rum finnes det ett som är beläget rakt öfver ert kabinett, ty jag förmodar att ni utvalt samma kabinett som er far konungen bebodde då han var hertig af Anjou. — Alldeles, sade hertigen. — Af hvem bebos detta rum? — Af ingen. Jag tycker ej om att höra buller öfver mig. . . — Förträffligt! sade Catharina. Ni skall föra mig till detta rum. — Utan ljus? — Utan ljus. Gå, jag känner till trappan. Hertigen gick först, efter att ha tillslutit lönnporten; enkedrottningen följde honom, och mannen med sammetsmasken slöt tåget. Då de stodo vid dörren till det rum hvarom blifvit taladt, lutade enkedrottningen sig intill hertigens öra och frågade hviskande: — Hvar är hertigen af Guise? — I mitt kabinett. — Hvad gör han der? — Jag lemnade honom ensam för en stund sedan under förevändning att jag hade några befallningar att utdela. — Men hvad gjorde ni, då ni voro tillsammans? — Vi samtalade.