Göteborgsposten – 3 mars 1865, sida 2

— Allt detta förstår jag fullkomligt, sade mannen med masken. — Men, fortfor Catharina, är ej jag en drottning som sett två af sina söner nedstiga i grafven utan efterkommande, och hvars två andra söner lika litet ha några afkomlingar? i — Ack! suckade mannen med sammetsmasken. — Malet för våra fiender, mina söner och mig är Frankrikes krona, — Ja — Och våra fiender äro konungen af Navarra och de lothringska prinsarne ... — Det är visst att de alla tänka på thronen... — Nåväl! återtog Catharina, nu är konungen af Navarra i de lothringska prinsarnes våld. — Och säkert skola de ej släppa honom ... Catharina svarade ingenting här;å. Hon gick en stund under tystnad bredvid sin följeslagare, derefter utbrast hon helt plötsligt: — Min son Frans har inlåtit sig i en mycket dålig affär! i j i Tio minuter senare hade hon hunnit fram till slottets murar, undvek stora porten och styrde sina steg mot den lönnport hon omnämnt i sitt samtal med hertigen af Anjou. Men innan hon klappade på, yttrade hon till sin följeslagare : i — Tryck ned hatten och håll en flik af kappan framför ansigtet, så att man ej ser din mask. Den okände lydde. (Forts.)