Göteborgsposten – 1 mars 1865, sida 3

som hvilar öfver framtiden, komprometterar deras moraliska och materiela intressen. Innevånarne i den danska delen af Slesvig protestera mot sin annexation till Tyskland Arisföljdsfrågan väntar ännu på sin reglering och saranleder beklagansvärda debatter mellan de olika tyska kabinetten. Kejsarens regering. som afhåller sig från en inblandning i de tyska makternas differenser, konstaterar med nöje, act de låta hennes lojalitet vedersaras rättvisa. Men då hon hvarken kan förbise vilkoren för jemnvigten i Norden eller de närvarande tilldragelsernas omfattning, så hyser hon den uppriktigaste önskan, ait hertigdömenas angelägenhet måtte snart bli definitivt reglerad, utan att kompromettera de europeiska intressena och utan att förvirra den allmänIna ställningen. I en depesch af d. 10 ang 1864 till franske gesandten i Wien uppmanar franske J utrikesministern denne att tillråda wienerkabinettet hofsamhet och beklagar sig öfver de för Danmark hårda och betungande fredspreliminärerna. I en depesch af d. 10 juni till franske gesandten i London utvecklar Drouyn de Lhuys sina skäl, hvarför Frankrike ej kunde ingå på Englands förslag om utfärdande af ett ultimatum till de båda tyska stormakterna, utan att England förbunde sig på förhand till en obrytlig allians, påpekande de för Frankrike stora förvecklingar, hvari ett krig med Tyskland skulle försätta det. Det är glädjande att finna, det Frankrike sålunda intager den hållning, som är den mest praktiska på samma gång som den liberalaste. Erkebiskopens af Paris herdabref (se gårdagens nummer) har väckt stort uppseende och rönt allmänhetens bifall. Kejsar Napoleon skall ha lyckönskat kejsar Maximilian i Mexico med anledning af dennes energiska hållning mot sitt presterskap. Lagstiftande kårens offentliga debatt öfver adressen kan väntas börja d. 8 eller 10 Mars. Moniteur meddelar ett tal som undervisningsministern Duruy hållit vid utdelningen af premier d. 19 Febr. åt polytekniska sällskapet. Detta har gjort sig till uppgift att sträfva för de uppväxta arbetarnes utbildning och söker att så mycket som möjligt befordra densamma genom undervisningstimmar och töredrag under arbetstimmarne om vintren. Hr Duruy talade ötver arbetarens historia och utkastade densamma i så kraftiga, klara drag, att hans tal röner erkännande äfven utom arbetarekretsen. Han börjar med arbetarens ställning under Pharaonerna och framdrager i sin ordning den antika verldens slaftillstånd, individens emancipation genom kristendomen, medeltidens lifegenskap, skråväsendets tryckande tvång och förlossningen genom 1789 års revolution, hvars höga uppgift i afseende på de arbetande klassernas materiela väl ej af någon efterföljande regering lösts på ett så omfattande och tillfredsställande sätt som af den närvarande. Till sist uppmanade han med värma, att man skulle låta fördelarne af den skolbildning, som den 5,000 personer starka församlingen i senare år ser sig föranledd att förvärfva eller fullständiga, redan ta — i ungdomen bli det uppväxande slägtet till del. Många utaf eder, slutade ministern sitt ; tal, minnas väl de olycksaliga Junidagarnel, 1848. Under ett kort afbrott i den broder-, mördande kampen närmade sig en parlamentär 5 en barrikad och frågade dess försvarare, hvad de egentligen ville. Förvånade öfver denna fråga, rådgjorde de sinsemellan och voro länge obeslutsamma om hvad de skulle svara. Slutli-; gen sade deras anförare till parlamentären:. Vi vilja ha undervisning för våra barn: 14 vi elåse, utan att veta hvarsöre; de skola åt-: minstone icke som vi låta sig föras i ledband l af andra. Dessa ord ha meddelats mig och så de ha städse förblifvit i mitt minne. Och il) dag säger jag eder å min sida såsom kejsarens minister: Undervisen edra barn, underv visen eder sjelfva, på det vi, i enlighet med st herrskarens önskan i detta fria, ärorika land, 1 må kunna en hvar i sin stad hjelpa honom , att stärka nationens kropp och höja dess anda. , Delegerade trån de tyska arbetareföreningarne j hade äfven infunnit sig vid prisutdelningen Jj och helsades samt svarade med tal. hb Man talar i Paris mycket om en ny ro I man af fru Ratazzi (hvilken föranledt förbud n för henne att återvända till Frankrike och beu röfvat henne en af kejsaren anslagen pension), p kallad Les mariages de la Creole, hvilken t. väckt stor skandal, emedan den persifflerar, säges det, v. presidenten i lagstiftande kåren, I ir Schneider. Hjelten i romanen heter Taileur och är en rik fabrikant, som, sedan han örvärfvat 12 millioner och dittills umburit D ilt, plötsligt blef en lefnadsglad man, pour n ouir de sa vie. Men han begår nu excesser, t: vilka måste inge hvar och en äckel. Han n nför i sin familj, hvilken utgöres af en dyg-, lig och vördnadsvärd maka samt flera barn, b in mätress, en i alla laster förfaren ereolska, oj sifter sin son med hennes dotter, logerar i w denne i sitt hus och visar sig öfverallt oskent-J igen med hustru och mätress. Skandalen är sp tor, men ingen vågar säga något, isynnerhet sof om hr Tailleure hustru ej har reda på alla P lessa intriger. Hr Tailleur-Schneider komfr några dammar gadan A: lamotifranda 18