Göteborgsposten – 25 februari 1865, sida 2

Från Utlandet. Skulle man verkligen nu börja nalkas något afgörande i hänsyn till Preussen och den slesvigholsteinska frågan? Det är ej omöjligt, och de senaste dagarnes tilldragelser på detta område tyckas antyda ett steg framåt mot sin lösning. Om denna än kan ännu anses ganska aflägsen, skall resultatet af den närvarande diplomatiska rörligheten härutinnan medföra det gagneliga, att de olika potentaternas a preciserad och deras planer mera tillgängliga för allmänheten. Mest betecknande för att någonting verkligen är i görningen, är, att den gode augustenborgarens ställning börjar bli alltmera isolerad, eller att, såsom en hannoveransk tidning säger, råttorna redan äro i färd med att lemna det sjunkande skeppet. Pretendentens sak befinner sig onekligen i ett kritiskt stadium, och oaktadt åtskilliga möten som nyligen, hållits i Holstein, har man der icke kunnat enas om mera energiska resolutioner till förmån för den älskade hertigen utan påpekade olyckan af det närv. provisoriska tillståndet. På mötet i Rendsborg har det tillochmed varit fråga om att uppmana angustenborgaren att frivilligt draga sig tillbaka. Eu augustenborgiskt sinnad tidning säger, att landet skall förvånas öfver, att få veta namnen på många af de män, som nu vilja uppställa tör Holstein och Slesvig ett nytt politiskt program utan augustenborgaren. Det mest olycksbådande för denna är kanske dock, att adeln drager sig ifrån honom. Huru öfvergifven augustenborgarens ställning derföre redan kan anses, skall den dock snart bli det ännu mera, alldenstund Preusssen uppträder redan nu mot mellanstaterna i Tyskland — augustenborgarens gynnare — med en skärpa, som liknar skrammel med sabelbaljan. Bismarcks blad Nordd. allg. Zeit. säger neml.: Ett förbundsbeslut, som erkänner augustenborgaren och frånkänner Preussens anspråk deras betydelse, skulle vara detsamma som att tvinga detta använda styrkans vapen, Preussen skall gentemot förbundsbeslut af omtvistad kompetens icke utrymma hertigdömena. Den slesvigholsteinska frågan kan endast lösas af de båda förbundsstormakterna inbördes-. — Detta uttalande vill med andra ord säga: Inblanden j, mellanstater, eder i frågans uppgörelse, framkallen j krig inom Tyskland eller tvingen j oss att använda våld, vi utrymma ej hertigdömena på grund af något förbundsbeslut. Som vanligt skola mellanstaterna stoppa pipan i säck inför en dylik förklaring — och dermed är augustenborgarens sista stöd fallet. Rörande förhandlingarne mellan Wien och Berlin i frågan framgår nu att Österrike på Preussens depesch i December, der annexationen kom till tals, svarat i sin sista note, att den nuvarande videala gemensamheten som utmärkt förhållandet mellan Österrike och Preussen i hertigdömena icke kan vara i all evighet, och att Preussen omöjligen kan öreslå, det stormakterna skola dela det eröfrade landet. Österrike och Preussen ha stort anseende och makt i Tyskland, men de skola svårligen kunna vinna de ötriga förbundsregeringarne för en lösning af frågan, som från början inledts i rättens och de tyska intressenas namn, men i sina sista följder går ut på en ren områdesutvidgning till förmån för stormakterna. bet är möjligt — heter det vidare — att Preussen är i besittning af medel att fram