Göteborgsposten – 24 februari 1865, sida 2

NN NN Henrik. Han är rik och har mycket att säga i trakten. Han skall lemna dig tio man och en farkost, och om du skyndar dig kan du vara tillbaka här igen innan morgondagen. Noö tog konungens ring och begaf sig å väg tillika med mjölnarenkans son. Denna ring var ca talisman, för hvilken alla den afliane konung Antons at Bourbon gamla och den unge konung Henriks af Navarra nuvarande väuner bugade sig. Då Noö var borta, kastade konungen sin börs på bordet och yttrade till enkan. — Min goda qvinna, vi behöfra äta och dricka. — Ack! sude hon, jag är så fattig att jag ej har något vin. Det återstår blott tre brödkakor i brödlåren. Det är alltsammans ... Konungen och hans följeslagare vexlade en undergifven blick, men i samma ögonblick hördes ett buller utifrån, som ådrog sig deras uppmärksamhet. Henrik lemnade sin plate och gick mot dörren. Tuck vare månskenet, kunde han se en båt på Loirefloden, som hastigt närmade sig qvarnen. Det var ljudet af åror som man förnummit. Båten var bemannad af två personer. Den ene af dem stod upjrätt i fören och viftade med sin näsduk. Henrik lemnade qvarnen och steg ned till stranden Båten roddes med kraft och lade snart intill stranden, (Forts.)