att förfoga sig ur landet. Rörande denna sak berättas följande i en korrespondens till Pays, daterad d. 2 dennes: Under de senaste dagarne har allmäuna samtalsämnet uteslutande varit den sammankomst som prins Julius af Gläcksborg, konungens farbror, föranstaltat i det kungliga palatset med en del politici, som för ögonblicket icke äro medlemmar af regeringen. Det var nemligen hrr Mavrocordatos, Tricoupis, Bulgaris, Miaoulis, Christidis, Zaimis, Condovriotis och Botaris. Prinsens första fråga till dem rörde Greklands mindre tillfredsställande inre förhållanden och Mavrocordatos svarade derpa i alla de närvarandes namn att de icke voro i stånd till att ge tillfredsställande upplysningar i en punkt, som regeringen ensam nöjaktigt kunde förklara. Med hänsyn till förhållandet vid hofvet och särskilt greive Sponnecks deliadministrationen sade Tricoupis att ministrarne voro de enda ansvariga rådgisvarne och att grefve Sponnecks inblandning i administrationen var oförenlig med den konstitutionela principen, huru aktningsvärd person grefve Sponneck i öfrigt var. Bulgaris angrep med hältighet grefve Sponneck, men denne försvarades af Zaimis, som understöddes af Christidis. Prinsen tillsporde derpå de närvarande om det hittills följda regeringssystemet vore att anse för ändamålsenligt eller icke, och Bulgaris tog sig deraf anledning att ånyo angripa grefve Sponneck under det att Christidis påpekade nödvändigheten af att bilda en minister af män, som stå utanför de två stora partierna i den konstituerande församlingen. Då prinsen slutligen ville veta om grefve Sponnecks afresa skul le häfva landes ogonblickliga förlägenhet svarade Trievupis nekande, och förklarade att andra grunder till de herrskande förvecklingarne förefunnos. — Då konang Georg efter en utflykt kom tillbaka till palataet om aftonen kl. 6 blef han underrättad om hvad som hade passerat derstädes under hans frånvaro och vid aftonens taffel inkttog man att H. M:t var myc ket orohg. Ministrarne samlade sig straxt hos konselpresidenten Canaris och fingo här befallning att infinna sig hos konungen, hos hvilken de samlades kl. 9 på aftonen. H. M:t förklarade dem då att hvad som föregått i palatset under hans frånvaro hade skett utan hans vetskap och till hans stora ledsnad; han hade lörut förklarat att ministeren egde hans hela förtroende, och han upprepade nu denna förklaring; för sin farbror hade han uttryckt sin missbelåtenhet med hvad som skett. Nåsta förmiddag samlade konungen åter sina ministrar och höll för dem följande tal: . II. Jag har i går förklarat för er hvilket smärtsamt intryck som dagens händelse gjort på mig och jag vill nu göra er underkunniga om att jag med sastadt afseende på kronans värdighet och landets intressen har fordrat och af min farbror erhållit löftet om hans afresa nästa Lördag. Jag vill tillfoga att jag icke tilllåter någon, vore han äfven medlem af min familj, att inblanda sig i vårt lands angelägenheter, som uferlutande böra handhafvas af nationen och mig. Elter denna förklaring svarade ministrarne att de vore villiga att behålla sina portföljer. I ingen af de omtalta korrespondenserna förekommer emellertid ett ord om huru gretve Sponneck tagit saken, ej heller om hane ställning till konungen etter denna krisis, hvadan det torde få antagas att denna är oförändrad. Prins Julius, som öfver Marseille anländt till Paris, lärer före afresan af konung Georgs egen hand tått emottaga Frälsare-ordens stora band, som förmodligen — säger en dansk tidning — skall brukas till förband å det sår som förorsakats af det snöpliga afskedet.