Göteborgsposten – 24 februari 1865, sida 2

efter hushållerskan för att berätta, att han visst etagit vilse och tagit en sup ur buteljen med saltsyra, som tillhörde en målare och af honom qvarlemnats. Per Ersson hade vetat hvad buteljen innehöll och förut varnat hushållerskan att akta sig för något misstag. Motgift at mjölk m. m. hade genast användts, men oaktadt dessa medel afled Per Ersson dagen derefter tidigt på morgonen. Elände. I tidn. Ielsingenläses följande insända uppsats: För några dagar sedan kom jag att sara förbi Annefors bruk i Bollnäs socken. Det syntes mig vara ett snyggt bruk, med en vacker hvitmålad kyrka samt rödmålade hus med hvitmenade fönster, men mina tankar förändrades då jag omkring 100 steg ifrån det välbyggda inspektorsbostället blef varse tre å fyra halfnakna barn komma utkrypande ur en jordkula, som vid närmare påseende var uppsatt af några oformade trästockar, samt med en så låg dörr att en tre fot (?) lång menninska måste huka sig ned för att komma in. Jag var nyfiken att se stugans innehåll, men der inne var så mycken rök att jag ej kunde se om der var något fönster eller hål på väggen; taket syntes hvarje ögonblick vara färdigt att falla ned samt var så lågt, att, oaktadt min skjutsbonde icke var fem fot lång, kunde han ej stå upprätt; de enda husgerådssaker som funnos, bestodo af en gammal säng med några trasor uti samt en låda hvilken skulle tjena till både stol och bord och vid dörren stod en gammal gryta med ett stort stycke ur brädden. Jag gjorde mig underrättad, hvilka menniskor som i denna kalla vinter kunde vara boende t denna usla stuga och fick veta att det var en hustru till en förrymd handtverkare jemte hennes tre halfnakna och hungriga barn. Skulle det finnas nägot hjerta som ömmar för dessa barns nöd och vill bidraga med en liten skärt, mottages denna med tacksamhet af hustru Kerstin Wennström i Bollnäs och Anntetors. Gåfvor kunna äfven lemnas till kom ministern Näslund i Bollnäs samt till brukspredikanten Wahlman vid Annefors, hvilka äfven kunna intyga sanningsenligheten af ofvanstående. En bränvinsminutör. Från Örebro berättas: Hemmansegaren Erik Larsson, egare till Rönö bränneri i Glanshammars socken, har af allmänna åklagaren varit instämd inför rådhusrätten, för att hafva utminuterat Rönöbränvin i mindre poster, än hvartill han, såsom sfabrikant, var berättigad. E. Larsson, öfverbevisad om förbrytelsen, dömdes att derföre böta 20 rdr, erlägga minuteringsasgift med 50 rdr och ersätta inkallade vittnen. Affären hade så bedrifvita, att Larsson sorslat in ett kärl af sin vara till Örebro, tagit qvarter i någon obemärkt vrå och der afyttrat sitt fabrikat till åtskillige, med större och mindre kuttingar försedde vänner och bekanta inom bondeståndet, hvilka par prefrence supa Rönöbränvin. Internationel exposition kommer att hållas i staden Oporto i Portugal från d. 21 Augusti till d. 30 December innev. år. De hrr industriidkare, artister, landtbrukare och öfrige personer i Sverige, som önska att i samma exposition deltaga, kunna för erforderliga upplysningars erhållande anmäla sig å portugisiska Generalkonsulatet i Stockholm. Onkel och brorson. För någon tid sedan bragte telegrafen underrättelse om att pring Julius af Gläcksborg, hvilken afrest till Athen tör att göra visit hos sin borson konung Georg at Grekland, helt plötsligt och snöpligt af brorsonen erhållit en bestämd uppmaning att med görligaste första snöra igen sina kappsäckar och bege sig hem till sitt land igen. Uppgiften ansågs isynnerhet i Köpenhamn för alldeles otrolig och diplomaterna af åhkta skrot och korn ville vedervåga hvad som helst på att närmare upplysningar från Athen skulle lägga i den klaraste dager att telegrammet talat osannt och att en så ung furste som kung Georg icke skulle vara så obelefvad att köra sin köttslige farbror på porten. Senast ankomna utländska blad innehåller emellertid nu flera sammanstämmande berättelser från Athen, af hvilka framgår att telegrammet innehållit rena sanningen. Prinsen hade nemligen fallit på den idåen att utan konungens eller ministrarnes vewkap sammankalla en del I politiska notabiliteter och med dem öfverlagt om landets inre angelägenheter, och sedan mihnistrarne beklagat sig häröfver hos konungen hade denne följande dagen anmodat prinsen an är rik och har mycket att säva i trakten.