Göteborgsposten – 24 februari 1865, sida 2

— Nina herrar! sade konungen, vi få nu tänka på hvad parti vi ha att taga. Skatten måste räddas, sade Noö. Mjölnarenkan och hennes söner hade upptändt en stor brasa, och de skeppsbrutna hade aftagit sina kläder för att bättre kunna torka dem. — I hvilken trakt äro vi? frågade konungen af Navarra. — Femton lieues från Angers och tio lieues från Ancenis. Då konungen af Navarra fått denna underrattersc, föll han i djupa tankar och höll följande samtal med sig sjelf: — Vi befinna oss här i ett fullkomligt katolskt land. I fall det finnes några hugenotter, aro de så kringspridda, att det skulle fordras ling tid för att samla dem: derföre böra vi endast vänta hjelp från oss sjelfva. Men det är nödvändigt att rädda guldtunnorna och återtaga vägen till Navarra. Konungen gjorde sig underrättad om huru man fortast kunde komma till Ancenis. Följde man vägen som ledde dit, erfordrades fulla tre timmar. Eakan hade en båt, en helt liten bat som knavrt rymde två personer. Min vän, sade Henrik till No, du får begifra dig till Ancenis i båten. — Men skall man väl låta mig passeru? — Åh! sade den äldste af enkans söner, mig känner man väl vid båtbryggan. — Du skall gå att uppsöka herr dEntragues, fortfor