Göteborgsposten – 24 februari 1865, sida 1

vudet, och hans upphettade hjerna var full af kärleksfantasier. Hertiginnan och stiftsdomaren återkommo. Den återstod af förstånd gascognaren hade qvar öfvergaf honom helt och hållet vid åsynen af Anna af Lothringen. Hon smålog mot honom, och han trodde sig förflyttad till de himmelska regionerna. Hon tilltalade honom, och han föreställde sig höra englaröster. — Min älskade, sade bon till honom, älskar ni mig fortfarande? — Om jag älskar er! stammade han i drucken ton. — Vill ni då lyda mig? — In i döden! utbrast han med hänförelse. Hvad skall jag göra? — Följa derne herre. Med dessa ord pekade hon på stistsdomaren. — Hvart? frågade gascognaren. — Till den del af huset, der man ställt i ordning mitt rum för natten; jag vågar ej gå dit, förrän ni gjort en undersökning der. Gascognaren drog sin värja. — Iåtom oss gå! sade han, i det han reste sig upp Stiftsdomaren tog en lampa och gick först. — Kom, sade han. Han öppnade en dörr i fonden af den stora salen genom hvilken man kom ut i ett långt galleri med hvälfd tak, trångt, fuktigt och höljdt i ett mörker som blott ofullkomligt skingrades af skenet från lampan.