Göteborgsposten – 24 februari 1865, sida 1

oss reste sig kedja efter kedja af tornhöga bergstoppar. Jag måste stiga ur min kärra, enär kamelen hade nog att göra med att draga densamma tom. Tre mil tramåt var vägen mycket brant. Derefter kommo vi in i en ravin, genom hvilken vägen svagt sluttande gick fram omkring 13 eng. mil ända ned till kinesiska gränsen, Jag Hade stått på så god fot med mongolerna, att jag med ledsnad skiljde mig från dem, och då jag lemnade Kalgan kommo de , fram till mig för att trycka min hand då jag passerade i palankinen. Under resan erhöll min lama i uppdrag att resa till Pekin med sina kameler. Ilan ville gerna att jag skulle följa med honom, och det var blott ovissheten om när han skulle kunna anlända som gjorde att jag ej kunde gifva efter för hans önskan. Då vi togo afsked tryckte han min hand, omfamnade mig och yttrade, att då jag vände tillbaka hoppades han, det jag skulle följa med honom. Jag sålde i Kalgan min kärra, enär det var omöjligt att med densamma färdas genom passen på vägen till Pekin, och började denna sista del af min resa med fyra mulåsnor och tvenne män. Första natten stannade vi vid Senen-hiva och stego följande morgon uppför det branta bergpasset. Några mils resa törde oss till en dal, genom hvilken flöt en ström med utlopp i floden Yang. Vi passerade några kolgruf vor under vägen och kommo slutligen åter ut på ett slättland. I skymningen hunno vi, ef ter att ha passerat departementsstaden Paringan, fram till staden Sha-ching. Jag tog in på ett värdshus öfver natten och fick der ett tomt rum på nedra botten med en dörr utan låg och ett pappersfönster med ett stort hål deri. Ialtva goltvet låg omkring 30 tum högre än det andra och var betäckt med en matta. Detta begagnades som sofplats och under detsamma fanns en ugn, från hvilken jernrör gingo ut för att underhålla värmen. Eu litet bord, två fot i tyrkant och nio tum högt var placeradt på upphöjningen och var den enda möbeln i rummet. Så fort jag inträdde begärde jag en eld, men uppassaren lyckades ej att tända upp någon. Jag lät föra in min bädd, mina pelsverk och en del förråder. Resten fick ligga qvar öfver natten ute på gården. Jag lemnade tidigt på morgonen den 26 Nov. Sha-ching, gjorde vid middagstiden halt i Too-moo och tillbragte natten i Chatavu, ett fäste på den inre eller äldre kinesiska muren. Denna plats ligger vid foten af en otantlig bergskedja, hvars passerande upptog hältten af följande dagen. Bergssceneriet var det mest storartade jag sett på hela resan och vägen passerade emellan branta skrofliga klippor. På aftonen anlände, vi till staden Shaho och omkring middagstiden följande dag hunno vi till Pekin. Sista dagarnes färd gick igenom en randig slätt, ötver hvilken dammen höjde sig i skyn. Detta utgjorde en stor olägenhet för dem som, reste norrut, men ej tör mig som hade vinden emot mig. Jag hade funnit att den sista ångaren från Taku redan afgätt, och floden väntades dagligen skola trysa. Jag hade. ej sett en regndroppe på mer än sex veckor, och ehuru kallt, hade vädret varit mycket angenämt. Sålunda slutades, hvad jag tror, den första resan från London till Pekin som någon engelsman företagit genom Siberien. ——!K