Göteborgsposten – 24 februari 1865, sida 1

Den gaule laman brukade alltid framlägga sin bästa matta för mig att ligga på, tills han fann att jag begaf mig till min kärra att sofva sedan jag intagit min måltid. Vi hade rik tillgång på godt tårkött och jag fann att mitt sällskap hade den bästa appetit. Hvar helst vi stannade besöktes vi af en mängd folk — män qvinnor och barn. De kommo alltid in i vårt tält och bjödos med den största gästfrihet att deltaga i våra måltider. Kamelerna aflastades och deras packningar lades på marken. De voro dock i fullkomlig säkerhet, alldenstund mongolerna äro mycket ärliga i alla sina förehatvanden. Under natten bundos kamelerna vid våra reseffekter och släpptes i dagningen lösa, för att förskaffa sig den ringa föda som fanns qvar på de ofruktbara slätterna. De första fem dagarne af vår resa gick genom ett bergland och marken var betäckt med snö, så att vi alltid hade tillgång till godt rent vatten för tillredande af th och våra öfriga matvaror. Sedan vi passerat Unga funnos likväl blott snöfläckar qvar på marken och denna snö hade fallit en eller ett par veckor förut, så att det vatten man af densamma fick smakade äckligt. Det fanns här inga strömmar och på många dagar passerade vi ingen källa. Men lamas folk redo några engelska mil bortåt slätterna och lyckades alltid tillbakaföra något vatten. Detta gjordes hufvudsakligen för min skull, ty jag började bittert klaga öfver snövattnet. Efter fem dagars resa hunno vi till Urga, som är mongolernas heliga stad, med en befolkning af 10 å 12,000 lamas, af hvilka 1,000 äro tjenstgörande prester. En kinesisk stad ligger fyra eng. mil derifrån och midt emellan båda ligger ryska konsulatet, hvarest jag på det gästvänligaste emoitogs af konsuln och stannade öfver en dag. Tre dagar efter det vi passerat Urga konnno vi till en mycket nätt mongolisk stad med namnet Cangjin-ehuy-dung. Den består af ett stort antal tegelhus samt två eller tre tempel. De fleste innevånarne bo i runda hyttor om fem tots höjd och 15 till 20 fot i diameter. De ha ett föga lutande tak och ett hål i midten, genom hvilket röken utledes. Det hela är beväckt med filt och en filtmatta tjenstgör i stället för dörr. I Urga lemnade ena kinesen och burgaten oss och tvenne dagar senare qvinnan, så att den andre kinesen och jag ensamma fingo fortsätta resan med de tre mongolerna. Den gamle laman bad ordentligt hvarje morgon sina böner, såsom han sade för tramgången af vår resa. Han bar vid sitt bröst en liten bönbok, skrifven på thibetanska språket, och ur denna bok läste han högt, medan litet rökelse brändes framför honom på marken. Bruket af penningar är okändt i dessa trakter, men packadt th i skifvor tjenar till samma ändamål. Två thskifvor kunna så köpas för en rubel, och dessa kunna delas i mindre portioner. En handtull messingsknappar, som jag hvarje morgon brukade stoppa på mig och utdela till personer som besökte lägret, visade sig vara en källa till stor popularitet bland infödingarne. Jag såg stora hjordar af boskap och hästar, men hade svårt tör att förstå huru de kunde lefva på öknens magra bete. Ungefär halfvägs råkade vi en annan karavan som egdes at en kines, hvilken skulle bege sig till Kalgan samma väg som vi. Vi reste derföre i sällskap och slogo upp våra tält tillsammans. Vi hade i sällskapet omkring 40 kameler. Under senare delen at vår resa gjorde vi halt kl. 4 på eftermiddagarne och bröto åter upp vid midnatt. På natten d. 23 November hade vi nått högsta delen af passet ötver Kinganbergen, hvilket låg omkring 5.400 fot öfver hafvets yta. Utsigten var storartad. Vår väg slingrade sig fram utefter en gapande klyfta och framför