Göteborgsposten – 20 februari 1865, sida 1

Lothringen och den andra åt den gamle herr de Mallovin och den unga Bertha. En timma efter sedan Henrik af Navarra lemnat Noö, återfinna vi honom samtalande med den unga flickan vära den slumrande gamles säng. Henrik höll Berthas små händer i sina. Bertha darrade af rörelse vid denna beröring och rägade ej upplyfta ögonen till denne sköne man, hvilken hon hade att tacka för sin räddning och som hon nu visste vara konungen af Navarra. — Nin kära lilla Bertha, sade Henrik, vet ni hvarföre jag kom till ert hus i Blois? — Gud ingaf er detta, Sire, svarade flickan. — Kanhända . . . men det fanns äfven andra orsaker, min vän. Bertha darrade ännu mera. — Först och främst, fortfor Henrik, ville jag rycka er undan dessa mäns brottsliga lustar, hvilka konungen af Frankrike gjort till sina favoriter. Sedan ... Henrik gjorde ett uppehåll och tryckte ännu varmare Berthas hinder. Bertha väntade helt darrande på fortsättningen. — Sedan ville jag hålla den ed jag svor en döende ... — En ed? — Ja, mitt barn. Jag har kännt er far. Han deg vid min sida under den förskräckliga Bartholomeinatten; men innan han dog, uppdrog han åt mig att vaka öfver er, Bertha frigjorde sina händer, derefter fattade hon i