Göteborgsposten – 20 februari 1865, sida 1

Article Image
resan, och första hållet tillryggalade vi derföre i en telega, som nätt och jemt var stor nog för att rymma vårt bagage. Vid nästa station kunde vi blott få en kibitka och denna måste vi ombyta vid hvarje håll. Vi lyckades dock att tillbringa natten temligen väl, och då vi nästa dag hunno till Kamnyslot fingo vi hyra en kibitka för hela vägen till Tumen. Den 11 anlände vi till Tumen. Åtven der fanns en engelsman, föreståndare för en maskiufabrik. Ängbåtar gå emellan denna plats och Omsk samt vidare till Tomsk. Den resande passerar på dessa båtar en ofantlig sträcka af Vestra Sibirien. Som jag emellertid fann att ingen ångbåt skulle gå denna väg på fjorton dagar, köpte jag en tarantas och fortsatte min resa med post natt och dag, Då vi hunnit till Tumen började det regna, och när vi sedermera hunnit längre blefvo vägarne öfversvämmade. Till en början tycktes vi åka i ett träsk, men slutligen kommo vi ut i ett haf af svart smuts, som på de grundaste ställen gick öfver fotknölarne. På många ställen gingo hästarne upp öfver bröstet i vatten. En gång satte vi oss fast i smörjan och våra fyra hästars alla ansträngningar voro otillräckliga för att draga oss upp. Just som vi voro nära att fattas af förtviflan fångades likväl nära vägkanten en häst och med dennes tillhjelp kommo vi ur svårigheten. Två eller tre nätter måste vi ligga ötver, till tölje af brist på hästar eller måhända af karlens motvilja att nattetid begifva sig ut på dylika vägar. Vid dessa tillfällen föredrog jag alltid att sofva i vår tarantas, enär hettan och atmosferen i posthusen under natten äro qväfvande. Aftonen d. 17 afreste vi från Trohalinsk, och ehuru natten var mörk och regnig och vägen förfärligt dålig, fortsatte vi försigtigt vägen med en hastighet af tre eller tyra eng. mil i timman. Passerande Irtisch på en flottbro anlände vi lördagen d. 19 Sept. till Omsk. De lifsförnödenheter vi mot slutet at resan hade tillgång till voro utomordentligt magra, enär de enda saker vi kunde få köpa voro mjölk och bröd och vår egen resekost tagit slut.

20 februari 1865, sida 1

Thumbnail