Göteborgsposten – 20 februari 1865, sida 1

land. Den 1 Oktober hunno vi till Krasnoyarsk, en nätt liten stad med angenämt läge vid floden Yennessey och skyddad af måttligt höga kullar. Guvernören öfver staden, som på samma gång är guvernör öfver ostliga Siberien, anlände samma afton. Han föreslog att jag utan uppehåll skulle fortsätta resan till Irkutsk, der han sjelf inom loppet af en vecka skulle inträffa. På hans råd afreste vi omedelbarligen, men fingo olyckligtvis en kusk som ej gått in i nykterheten. Han förde oss visserligen på en färja oskadde öfver Yennessey, men då vi rest tre eng. mil på andra sidan for han vilse och välte med vagnen. Ingen skada skedde utom att en skakel afbröts, hvilket tvingade oss att taga in i ett landthus tills vi fått en ny. Detta lyckades oss kl. 8 följande morgon och vi reste derefter vidare genom ett backigt och med täta skogar beväxt land. Byarne biefvo talrikare i samma mån som vi passerade mot öster och en af dem, i närheten af Krasnogarsk, var fyra eng. mil lång. Kort innan vi kommo fram till Irkutsk passerade vi floden Japut på ett slags grof brygga på båtar, och längre fram soro vi öfver den snabbt flytande Angara på en hängbrygga, lik dem som begagnas öfver Rhen. Irkutsk är Siberiens största stad och har omkring 25,000 innevånare. Ehuru städer och byar utefter den väg vi redan passerat i allmänhet lågo på ett asstånd af tio till somton eng. mil från hvarandra, så var dock landsvägen ingalunda enslig eller litet betaren. Utom postvagnarne, af hvil ka vi i medeltal passerade en hvarje timm voro köpmanskaravanerna mycket talrika. L. bestodo af 20, 30 till 40 kärror, lastade me varor, hvar och en dragen at en häst och allmänhet med en gemensam körsven för fer eller sex kärror. Några af dem vi mötte kom mo från öster och voro ibland dragna af oxn Största antalet färdades deremot från vest på återvägon från marknaden i Nijni Novge rod med sina ärsinköp. Ibland upphunno karavaner at polska landsflyktiga, under mi tärisk eskort vandrande till sina förvisnin ställen. Jag råkade personligen tillsamm. med en stor mängd landsflyktiga, offer för regående landsförvisningar; somliga hade rit köpmän och andra tjenstemän. Vi mö äfven några polackar, som efter att ha åt vunnit sin frihet återvände till Europa. De utom hunno vi upp vagnar uppfyllda med qv nor, hustrur till kosacker som blitvit static rade vid Amurfloden och som nu gjorde en li resa om sex tiil åtta månader under reger. gens beskydd och på dess bekostnad. Jag har att tacka general Karzakoff för underlättandet af min vidare framfärd. På hans förslag reste jag till Kiachta i sällskap mud en kurir hvilken skulle resa för att göra nödvändiga förberedelser för den nyutnämnde ryske ministerns färd öfver Gobiöknen till Pekin. Som jag sålt min tarantas i Irkutsk, måste vi byta om ekipage på nvarje poststation under första delen af resan. Vi lemnade Irkutsk omkring midnatt d. 16 Oktober.. Vägen gick utefter högra stranden af Angara. TredJe hållet förde oss omkr. kl. 6 f. m. till Listvenishnaya, ombarkeringsplatsen för den på Baikalsjön gående ångaren. El. 7 var den för ångarens asgång bestämda tiden, men som en storm uppstod måste resan uppskjutas till aftonen. Dessa stormar töresalla mycket ofta och göra passagen mycket osäker, synnerligen under hösten. Dagen var kall, men jag använde den på ett angenämt sätt med att undersöka kullarne i närheten af sjön. Vi lågo öfver natten ombord på ångbåten och passerade öfver sjön följande dag, hvilken var särdeles vacker. Alla passagerarne voro naturligtvis utom jag sjelf ryssar. Besättningen var