Göteborgsposten – 20 februari 1865, sida 1

— Jag erkänner, att jag är nyfiken till min natur, Sire . .. — Nåväl! jag vill bli älskad af hertiginnan. — Men ni skall ej älska henne. Henrik höjde på axlarno. — Om jag behöfde älska alla qvinnor som älska eller ha älskat mig, sade han, skulle jag ej ha tid att göra någonting annat. Men jag vill bli älskad af hertiginnan, vore det också blott för en timma. — Är det en nyck af ert lynne, ers majestät? — Nej det är ett behof af min politik. I sin ordning gjorde NoE stora ögon. — Hör jå, återtog Bearnaren: hertiginnan kan älska mig åtta dagar, men hon skall bli min fiende för återstoden af sitt lif. För stora intressena skilja hennes familj från min. — Det är fullkomligt sannt, Sire. — Sålunda skall hon den dag hennes kärlek slocknar, förutsatt att den någonsin blifvit upptänd, hata mig mer än förut. — Det är sannolikt. — Men det hat som hvilar på en sådan grund är fullt af svaghet och tveksamhet... Hertiginnan Anna af Lothringen skall hata konungen af Navarra om hon förut hatat honom, men hon skall ej längre emot honom ega sin säkerhet på handen, sin kalla energie och beräkningen i sina handlingar. Jag vill att, om vi någonsin mötas på bataljfältet, ty hon är tapper som en man, hon skall säga i det hon ömsom rodnar och bleknar: