Göteborgsposten – 18 februari 1865, sida 1

tan belägen långt upp på Qvarnberget och den glada utsigten bestå i en mera invecklad än intressant panorama af grannarnes vindskupor och skorstenar. IITarföre icke drifva (rent spel äfven i dylika småsaker i det menskliga lifvet, hvilka dock för mången kunna vakra sura nog att uthärda. Ått annonseringen derigenom skulle blifva dyrare är icke sannolikt. Göteborg drifver som framstående alflärsistad en vidsträckt både inoeh utrikeskorrespondens, hvadan dess bref-befordringsväsen blifvit ordnadt på ett tidsenligt sätt. Vi skulle dock vilja påpeka en, som man möjligen kan tycka, småsak, men som dock för mången hvilken anser att tid är penningar icke synes så. Det är nemligen otillräckligheten af de på vissa punkter i och utom staden placerade breflådorna. Vi vilja här icke ingå i topografiska detaljer om alla de ställen, der desamma kunde sägas vara på sin plats, utan endast utpeka ett sådant ställe i stadens centrum, nemligen i hörnet af Södra och Östra Hamngatorna, ettdera å hr Rosenlöfs eller grossh. Andrens hus. Papperstillverkningen har i våra dagar, tack vare affärsmännen, författarne och författarinnorna, tilltagit i ofantlig skala, och våra inhemska fabriker producera sådant fullt jemförligt med de bästa utländska. Då emellertid en fiffig utländning gjort goda affärer på s. k. glädjepapper, hvilket en tid bortåt roat både små och stara, men numera förlorat nyheteus behag, var det en svensk firma förbehållet att införa en annan nouveaute inom vappersfabrikationens område. Vi mena det af en insändare i tisdagens n:o af denna tidning påpekade papper, hvilket på franska förmodligen kallas papier å cabinet odoriförant (den svenska öfversättningen öfverlemna vi åt läsarens godtfinnande). bet finnes till salu på Motala pappersbruks kontor vid Lilla torget, tillskuret i paketer om några hundra ark. Till förmån för den nybildade skarpskyttekåren på Hisingen gitves i afton bal å säteriet Holma. Med denna bal, som lärer komma att bli talrikt besökt såväl af personer i orten som härifrån staden och Kongelf, sammanhänger en rätt pikant historia. En person här i staden hade nemligen hos Kgs Bthde anhållit om tillstånd att vid detta tillfälle få tillhandahålla balgästerna, utom tillåtna förfriskningar, äfven punsch och spirituosa. Sådan tillåtelse kan enligt Bränvinsförordningens 23 S af nämnde myndighet i förekommande fall be. viljas och lärer vid åtskilliga tilltällen ha blitvit lemnadt, men denna gång har Kgs BPrhde, hos hvilken man icke gerna kan förmoda någon afvoghet mot skarpskytteidgen, icke funnit skäl att tillämpa nämnde paragraf. Den enda glädje sökanden hade af sin framstallda begäran var att han för ett bleklagdt och oåterkalleligt nej fick betala — 2 rdr 25 öre i lösen. Dock så när hade vi glömt en sak. Det dyrbara dokumentet innehöll derjemte en besvärshänvisning till Civil-departementet inom 60 dagar. Så länge behöfdes det likväl icke för att få en dertill kompetent person att för attonen öfvertaga restaurationen och på den en gång bestämda dagen, d. v. s. i afton, dansar man af hjertans lust på Hisingen. Emel lertid gissa vi att mången danslysten tärna, öppet eller förstulet, icke på det mildaste bedömer Kgs Bthde som gjort sitt till för att hindrå arrangerandet al ungdomens favoritförlustelse: en bal. En annan sak är den, om icke möjligen en bal skulle kunna löpa af stapeln utan punsch och spirituosa, men detta åter är balkavaljerernas ensak, och en bal utan kavaljerer lärer väl på Hisingen liksom annorstädes anses som en orimlighet. Hans höghet Rangatira Moetara, som han