Göteborgsposten – 15 februari 1865, sida 1

Pagen var inbilsk; men huru skulle det varit möjligt annat, då han varit älskad af Nancy? — Tror ni då, återtog Lahire, att en qvinna kan älska flera ganger — Ja mänga ganger, sade Raoul, och ni tyckes mig nu vara något barnslig, min bästa vän. i — Jag vet hvad jag säger. Jag vill väl tillåta att hon har öfvergaende böjelser, men ... Men en enda allvarsam passion, är det icke så? IO alldeles. Tack vare sin sammanvaro med konungen af Navarra hade Raoul förvärfvat sig något af hans ironiska leende och fint skiimtande ton. — Det vill säga, sade han, att efter ert sätt att so suken har hertiginnan haft många öfvergående böjelser men blott en enda allvarsam passion? — Jag tror det. — Det är onödigt tillägga att det är ni som ingifvit henne denna passion, sade pagen skämtande. Iahire vred sina mustascher med ett triumferande uttryck. --Nåväl! fortfor Raoul, jag för min del tror att qvinnorna äro lika oss. — Hvad menar ni med de — De älska som vi älska: de låta den ena ki efterträda den andra... — Må vara, men... — Och ofta ha de, liksom vi, plats i sitt hjerta för två ömma lågor på en gång. (Forts.) leken