Göteborgsposten – 15 februari 1865, sida 1

patriark för en sekt, hvilken man kallar ekonomister, emedan de grundlagt en stad, som de kalla Ekonomi. Den bildade sig först i Tyskland och kallades der armoniens bröder. De ha skilt sig från protestanterna, och harmoni är lärans enda grundsats. De ega allting gemensamt och ha sannolikt ej haft ringa svårighet att inom sitt lilla samfund undertrycka de oharmoniska elementer, hvilka verlden, djefvulen och vårt eget kött låta uppväxa bland både qvinnor och män. Helt visst förer en stark hand regeringstömmarne, ty eljest skulle lidelserna ibland de yngre medlemmarne icke kunnat hållas, i ordning. Ogifta ståndet gäller bland dem som en förtjenst, men många gifta sig och arbeta flitigt att föröka samfundets välstånd. De ha i bergoljetrakten förvärfvat sig en värdefull egendom; flera af deras oljebrunnar lemna en riklig mängd olja af bästa beskaffenhet. At en brunn som är 120 fot djup vinner man dagligen 30 barrels (omkring 1,500 kannor-. I hela bergoljeregionen anträffar man, då man gräfver, först det s. k. ötvervattnet, som matar källorna i trakten. Detta vatten måste utpumpas, emedan det eljest skulle nedrinna i brunnarne och trycka den lättare oljan åt sidan. Oljan finner man i eller under sandstenslagret. Starka källor ligga alltid djupt nere i jorden, och oljan simmar på salthaltigt vatten. Detta är naturligtvis alldeles stillastående och qvarhålles inom fasta gränser. Oljan och saltvattnet hafva bildat sig på de ställen der de nu befinna sig, eller ock ha de, ifall de en gång varit i rörelse, stannat på dessa ställen utan att komma vidare. På åt skilliga ställen anträflar man komprimerad gas, hvilken efter borrningen trycker oljan i en hög stråle öfver jorden. Ofta finner man längre fördjupningar i berget, och man borrar gerna i dessa, emedan man hyser den åsigt, att dessa fördjupningar antyda större klyftor i stenlagren, i hvilka oljan samlat sig. På andra sidan Tionista börjar den egentliga oljeregionen. Man har här borrat nära tvåtusen brunnar, om hvilkas rikedom man hör fabelaktiga historier. För landsträckor på hvilka man vill borra betalas ofta orimliga priser. En sträcka med icke fullt 30 acres areal såldes för 40,000 dollars. På två andra ställen ha spekulanter betalt 7 42 acres med 45,000 dollars och 9 acres med 63,000 dollars. Hvarthän man kommer ser man ötverallt Newyorksboar. På alla värdshus funnos komiskt nog geologiska kartor öfver staten Newyork, men ingenstädes öfver oljregionen. Trenne bröder Heydrick ha gjort de mest glänsande affärer. För fyra år sedan anlände de till stället utan att ha något annat kapital än de kunskaper, som de sörvärfvat sig i en handelsskola. Nu veta de knappt huru rika de äro. Då en at bröderna gjort en affär, erkänna de andre obetingadt densamma, huru ofördelaktig den än må vara. Kommer man längre in i landet, blifva brunnarne talrika och äro här vanligen trehundra fot djupa. Sedan lång tid har deras rikedom beständigt tilltagit och åtskilliga lemna nu dagligen ända till 250 barrels. Oil City är hufvudstaden i nejden. Det var dock ej lätt att finna denna stad. Sedan jag sett mig noga om, kom jag till den slutsats, att några smutsiga lador som lågo vid stranden, och utanför hvilka lika smutsiga båtar voro förtöjda, skulle föreställa yttre sidan af staden. Jag frågade efter Petroleumhotellet och man visade mig en låg, smutsig, men jemförelsevis vidsträckt byggnad. hvilken låg bredvid en bergshöjd vid utloppet at en bäck. Floden var uppsvälld af regnet och dref min båt emellan tvenne farkoster, från hvilka jag blott kunde lösgöra mig med tillhjelp af styr