Göteborgsposten – 14 februari 1865, sida 1

själen i det katolsk partiet, har gjort alla möjliga ansträngningar för att bemiiktiga sig er person, och att han lyckats deri. — Sjelfva verket, sade hertiginnan med ett ironiskt leende, synes det mig svart att tänka pa annat sätt. N — Och likväl, atertog Henrik, later sanningen helt annorlunda. — Oh! utbrast Anna at Lothringen, som på Båarnaren kastade en blick full af misstroende. — Behagar ni höra mig till slut, min kusin? — Tala .. För andra gången förde Henrik hertiginnans hand till sina läppar, och hon syntes ej förolämpad derötver. Derefter fortfor han: — Helt visst har ett obeständt rykte rörande hugenotterna trängt ända till era öron. Man har bort tala med er om en viss skatt ... — Jag har verkligen hört talas om ansenliga summor, samlade på ett hemlighetsfullt sätt ... — Och bestämda att underhålla det krig man vill päföra oss, fru hertiginna. — Nåväl? — Vet ni hvar denna skatt var? — Nej, sade hertiginnan, konungen af Frankrike såväl som mina bröder ha länge förgätves låtit efterspana den. Henrik betraktade hertiginnan med ett fint leende: — Konungen och hans kusiner ha brännt sina kol förgäfves, som man säger. Skatten var i Blois, min vackra lngin