Göteborgsposten – 14 februari 1865, sida 1

1 f. U, T. FBONNLIT.11 7 —A — hemskickats mot det att de skola erkänna kejsardömet; amnesti har erbjudits åt de landsflyktiga och åt dem, som ännu strida, såframt de blott uppgifva kampen, och någon särskild lydnadsförklaring fordras ej af dem; hvarje törnärmande yttrande om dessa motståndare har törbjudits, och Jikaså alla de utmärkelser, som påminna om dv fvinva borgerliga krigen. Deremot få de bäras, som syfta på srihetskampen och på försvar mot yure fiender (t. ex. Nordamerika), och kejsarparet deltog i festligheterna d. 16 sept. till minne af upprore mot Spanien år 1810. Flera underkastelser ha äfven skett, såsom af en gammal general från Iturbides tid, al Juarervs privatsekreterare, af generalerna Uraga och Quiroga, af den forne presidenten Zuloaga, af guvernören Vidaurri i Nya Leon m. fl. Dock tortfar ännu kampen mot Jcarrevzs parti, fastän som ren guerillakamp. De franska berättelserna omtala ständigt dylika strider, i hvilka motståndarne alltid blitvit slagna med kännbar förlust och i hvilka alltid några högre officerare falla; men ännu är det likväl ott faktum, att Juarez har till sitt förfogande en armå och tvenne skickliga anförare, Negreto och Ortega, att den yngre Alvarez, den nästan enväldige herrskaren i Guerrero och anföraren för Pintos-indianerna, fortsätter kampen, och som det synes icke så alldeles utan framgång, och att hela Sonora samt nordvestra delen af riket ännu befinaa sig i republikanernas händer. Deremot ha fransmännen besatt Matamoras, hamnen vid gränsen mot Texas, fördrifvit Juarez från Nya Leon och Cohahuila, besatt nästan hela mellersta delen af landet samt Comila och Mazatlan vid Stilla Hafvet. De hafva äfven i tankarne, att företaga ett tåg mot Juarez i hans sista tillflyktsort, och man kan knappast längre tvifla på, att hans motstånd är fåfängt, ehuru man måste akta den ståndaktighet och ihållighet, hvarmed han försvarar sin sak. Kampen kan draga ut på längden, emedan det är i bergstrakter som den skall föras. Under det kampen föres af de franska trupperna och de med dem förenade mexicanska afdelniugarne, är Maximilian ifrigt sysselsalt med att bringa ordning i förvaltningen och lagstiftningen. Blockaden är upphäfd för alla hamnarne, deremot har den nedsättning, som franske generalen vidtagit i införseltullen till hälften), tagits tillbaka med afseende på finansernas dåliga tillstånd; en ny tulltariff bebådas i öfverensstämmelse med landets förhållanden och vår tids ekonomiska system; en komite har nedsatts för att granska de inre skuldfordringarnes rättsenlighet och fastställa deras belopp; de allmänna arbetena (isynnerhet väganläggningar) påskyndas med stor ifver såväl af staten som af de stora kommunerna, Mexico och Vera Cruz. Censuren har afskaffats och en mängd komitåer har varit i arbete, för att diskutera de olika förvaltningsgrenarne. Maximilian har derjemte i Åtskilliga skritvelser dels till dessa komiteer, dels till ministrarne uttalat sitt regeringsprogram, hvilket lofvar, att godtyckligheten nu skall öfverallt aflösas at lagen, som är lika för alla; att den personliga friheten skall vara okränkbar; att kommunerna skola ha sjeltständig förvaltning; och att allt skall göras, för att befrämja utvecklingen af landets rika hjelpkällor och at undervisningen, såväl den högre som lägre. Rättskipningen skall vara offentlig och snabb, och domrarne oarfsättliga; men en hufvudsvårighet är, att domrarne hittills varit anställda endast med afseende på leras politiska ställning och dertöre sakna såväl skicklighet som redbarhet. För att unlertrycka röfverierna, hvilka här, liksom i Syd talien, blifvit ett samfundstillstånd, upprättas