Göteborgsposten – 10 februari 1865, sida 1

sedan de tillförsäkrats att någon betalningsskyldighet dermed icke är förknippad. Det harmligaste i den ofvannämndo petitionen är, att den helt enkelt påyrkar, att de många artiklar, som för jordbrukaren äro absolut behöfliga, men befinnas draga mer och mindre hög tull, och derigenom fördyras, äfven skola bli till tullfri införsel tillåtna. Detta yrkande är både konseqvent och praktiskt Det öfverensstämmer på pricken med alla landtmäns intresse. Häromdagen meddelade Posttidningen en mycket häftig skildring öfver ett jernvägsmissöde vid Stenstorps station, bestående deri att ett bantåg fastnat i snön, hvarunder lokomotivet gått sönder. Häröfver var just ingenting att vredgas, men författaren tog sig derjemte friheten insinuera att lokomotivföraren var rusig. Vid anställd undersökning har emellertid denna uppgitt befunnits i allo sanningslös. Med det ifrågavarande bantåget följde två af grefvarne Hamiltons affärsadministratorer. De hade mycket brådtom till hufvudstaden; de vredgades icke öfver de obstinata snödritvorna, utan deröfver att icke dessa kunde genomträngas, att tåget fastnade, och så togo de fatt uppå den stackars lokomotivföraren, och i sin vrede slungade de emot honom en sanningslös beskyllning. En person härstädes, som med förkärlek slagit sig på genealogiska studier, tror sig hafva gjort en ganska kuriös upptäckt, som måhända förklarar aflidne assessor Crusenstolpes volkaniska skaplynne. Han lärer nemligen på mödernet, men i ett aflägset led, härstamma från detta mystiska folk af asiatiskt ursprung, med svartglänsande hår och skägg, små blixtrande ögon; bred mun, tunna läppar och utstående kindbågar, med få ord sagdt, från detta oroliga folk som benämnes zigenare. Häromdagen höll d:r Lovn i sällskapet Idun ett högst intressant töredrag om menniskoslägtets ålder och ursprung. Det senare härledde han från — aporna. Häri torde förklaringsgrunden ligga till flera fenomener, som framträda ännu i våra dagar. Dramatiska representationer af amatörer ha blifvit moderna i hufvudstaden. Det nionde skarpskyttekompaniet gifver i morgon ett spektakel på hr Selinders teater. Här finnas äfven en artilleristteater och en gardistteater. Vid de begge senare uppträda gemenskapen både som aktörer och aktriser, och, för att begagna en häfdvunnen fras, de lemna föga öfrigt att önska. Befälet intresserar sig lifligt för dessa representationer, manskapet är förtjust öfver att också spela herrar, och det är ett bildningsmedel värdt att uppmuntra. Krigsbefälet sammanträder här för att afvöra det vigtiga förslaget om armåns pensionscassas öfverlemnande till statsverket mot det utt staten öfvertager officerarnes pensionering. Förslaget har både förespråkare och motspråcare. Visst är, att bland vilkoren för erhålande at ett dugligt befäl, är det icke minst rigtigt, att detta befäl för sin utkomst ej tvinsas att tjena qvar sedan själsoch kroppscrafterna aftagit. Den nyligen inträffade stränga kölden har lötsligen dragit ett ganska betänkligt streck fver planen att åstadkomma en snabbare vinerpostkommunikation medelst ångbåt öfver Uands haf. Man hade på grund af tio års nilda vintrar börjat betrakta ett fruset Ålands af som ett skrämskott, som en ammsaga. Vu är det fruset detta haf, och kanske få vi u åter de nordiska vintrarne,