Göteborgsposten – 9 februari 1865, sida 1

Befallningen var onödig: Noå, Lahire och deras fyra kamrater hade redan värjorna i hand och gingo emot Quslus och hans band. Quclus hade ställt sig i midten af tyskarne. Den sjunde kämpen som Noö uppgifvit var den som körde kärran. Han hade satt sig på en knippa halm och höll majestätiskt tömmarne med ena handen och värjan med den andra. Han tycktes vänta tills man hade behof af förstärkning och förblef lugn och orörlig i början under det Noö, Lahire och gascognarne rusade på Quclus och haus folk med höjda värjor. Oaktadt sina qvinliga vanor, var Quålus tapper da tillfälle erbjöds. — Nåväl! tänkte han, jag tycker lika mycket om detta ... det blir en batalj. dulus fruktade blott en enda man: denne man var Crillon. Han mottog sålunda Noö med framsträckt värja och uthärdade anfallet. Tyskarne gåfvo eld, men vare sig till följe uf ifvern eller förskräckelse, de sigtade illa, och blott en af deras kulor träffade och dödade en af de gascogniske adelsmännen. Noö och hans kamrater utgjorde blott fem man. — Det är med er som jag har att göra, sade Noö i det han inlät sig i strid med QuclusLahire och dEpernon stodo emot hvarandra, och tyskarne som ej hade tid att ladda om sina bössor drogo sidovapnen och upptogo striden med de tre gascognorne.