Göteborgsposten – 9 februari 1865, sida 1

— — -——— väfstol, i hvilken mekaniska armar ersatte väfvarens händer vid arbetet att kasta skytteln ram och tillbaka genom väfven. Denna råa, ehuru sinnrika mekanism bragte han slutligen till den högsta fullkomlighet, hvaraf den var mäktig, genom att drifva vätstolen med ånga och för hvilken uppfinning han, såsom han väl förtjente, af engelska regeringen erhöll en belöning af 10,000 pund. Hans uppfinning, jemförd med den, hvilken af densamma snart utträngdes, förtjenade allt beröm, ehuru densamma, betraktad nu såsom en blott mekanisk förrättning, hvarigenom bör utföras ett visst arbete med så liten förlust at kraft som möjligt, aldrig kan ställas särdeles högt. Iden i dessa pickerse, såsom de mekaniska armar kallas, hvilka ersatte vätvarens, är mera anmärkningsvärd, såsom visande riktningen af d:r Cartwrights ursprungliga anatomiska studier och bygd på dessa, än som en god mekanisk uppftinning. De utgöra just en maskin, som man skulle tro en anatom, men icke en ingeniör om att uppfinna. Pickers äro på sin höjd klumpiga jernarmar, hvilkas styfva rörelser erhålla någon ringa mjukhet genom hvad man skulle kunna kalla muskler af buffelskinn. — Så långt är den verksamma kraften aflägsnad från sin källa, så illa äro de medel använda, genom hvilka rörelsen fortplantas, att en tryckning af 48 skålpund måste användas på ena ändan af armen för att framkalla den i den andra ändan erforderliga tryckningen af omkring ett halft skålpund. Sedan d:r Cartwrights uppfinning, för omkr. 80 år sedan, har ingen stor förändring i principen för densamma skett. Många förändringar ha blifvit gjorda i detalj, såsom ett par af mr Miller och mr Horrocks, utan hvilka Cartwrights vätstol ej skulle kunnat lämpligen användas, då den medförde faror för arbetaren och lätt kunde skada väfven; men, som sagdt, ingen förändring har skett i principen, oaktadt åtskilliga detaljer ha varit af stort praktiskt värde. De olägenheter som ändock icke blefvo afhjelpta skulle det vara för långt att här uppräkna, och dessutom skulle den tekniska fraseologien vara svår att förstå; men tillräckligt kan dock här nämnas för att visa, huru mycket som ännu fattades i uppfinningen. För det första måste pickern, för att utföra sitt egendomliga åliggande och kasta skytteln fram och tillbaka, arbeta med sina lädermuskler öfver en jernspindel med stor förlust i kraft till följe af stark friktion. För att minska denna friktion måste spindeln hållas oljad, eller ock går den varmt eller utslites. Om den oljas för mycket, hvilket vanligen sker för att tillåta väfven att arbeta hastigt, kasta pickers oljan på väfven, och för hvarje oljfläck pliktfälles väfvaren till 6 pence, medan fläckarna förminska värdet på väfstycket med 2 eller 3 shillings. Om pickerserna arbeta för hastigt eller för fort, händer det mycket lätt att skyt teln går öfver, sölfven slites sönder och väfstycket förderfvas. Dessutom rycker pickern af väften eller inslaget, eller åstadkommer andra mer eller mindre allvarsamma olägenheter. Alla väfstolsfabrikanter ha oupphörligt fästat sin uppmärksamhet vid törbättringen at deras väfstolar genom att förenkla konstruktionen eller föröka deras arbetskraft, men förbättringarne ha ej afsett att förändra den princip, som vanligen använcte för framdrifvandet af skytteln, och hvilken gjort det omöjligt att vinna ett mot kraften svarande arbete af väfstolen. Helt nyligen har dock en uppfinning, vi skulle nästan vilja säga en upptäckt, blifvit gjord af mr C. W. Harrison. Denna uppfinning består i ett medel att dritva skytteln, på en gång så nytt och dock så tullkomligt enkelt, att man blott kan undra på att man ej förut tänkt på detsamma. Det består icke i att förbättra pickers eller förminska deras tunga