Göteborgsposten – 7 februari 1865, sida 1

— Det är bra. Gå. Här är för ditt besvär. Quclus lade ett guldmynt i sakristanens hand, hvarpå denne aflägsnade sig. Favoriten vände sig då mot sina båda vänner och Theobald. — Iåtom oss först klappa på, sade han, och försöka inkomma i huset genom list. Om man vägrar att öppna för oss, slå vi in porten. Blott icke den man som är med honom är Crillon! tillade favoriten för sig sjelf. Quelus klappade på. Huset var insvept i djupt mörker och Quslus slog tre gånger på dörren utan att ett ljud hördes inifrån. XIV. En timma förut hade konungen af Navarra nästan följt samma väg som Quelus och hans sällskap. En man följde honom, med hvilken han samtalade med låg röst. — Min käre chevalier, sade Henrik, jag skall anförtro er den hemliga orsaken till min resa hit. Jag hyste blott föga hopp om att min kusin af Frankrike skulle förstå mig, ehuru han mottagit mig väl. — Likväl, Sire, böra edra ord ha rört honom . .. — Bah! utbrast Henrik, i närvarande ögonblick tänker han icke längre derpå, min stackars Crillon. Min kusin af Guise bör nu ha haft företräde och bevisat honom att konungen af Navarra har orätt.