Göteborgsposten – 6 februari 1865, sida 1

— Amen! sade en röst från tröskeln till den kungliga kammaren. Henrik III upplyfte hufvudet och såg dEpernon, som inträdt på tåspetsarne. — Nå, min käraste, sade konungen, hvad tänker du om alla dessa vackra tal som vår vän Quclus hållit? — Jag tänker, Sire, att de i sjelfva verket äro mycket vackra och är af samma åsigt: — I så fall, mina barn, sade konungen med ett slags grym godlynthet, kunna ni handla efter godtfinnande. Skicka nu hit mina pager, jag är sömnig och vill gå till sängs. Quclus och dEpernon gingo mot dörren. — Och Schomberg? ropade konungen efter dem. — Han är i salen näst intill, ers majestät. — Nåväl! tag honom med. God natt mina barn. Henrik III gaf hvardera en omfamning och afskedade dem. Schomberg var verkligen i nästgränsande sal. Han promenerade fram och tillbaka med en person som var så väl insvept i sin kappa att man icke såg mer af honom än det öfversta af ansigtet. Quelus gick fram till denne och yttrade: — Skulle ers höghet kunna bevilja mig ett ögonblicks samtal? — Ja visserligen, svarade mannen i kappan, hvarom handlar det? — Hå! sade Quelus, om saker som mycket intressera ers höghet.