Göteborgsposten – 6 februari 1865, sida 1

scognaren, säger jag, bör löpa omkring om nätterna på de gator, der liderliga dryckeskämpar ha sitt tillhåll. — Fy! sade monarken med en åtbörd af vämjelse. — Jag slår vad att han vandrar från krog till krog sällskapande med slagskämpar och drickande dåligt vin. — Det är mycket möjligt, sade Henrik III. Desse bourboner äro så illa uppfostrade! Aflidne konung Anton drack med sina lansknektar, min vän. — Föreställ er sålunda, Sire, att denne gascognare då han går ut från ett af dessa ställen inlåter sig i gräl med mig, Schomberg och dEpernon. Några lothringare komma oss till hjelp; vår man skall slutligen bita i gräset. — Det är en svår klinga, min vän, akta er! — Bah! ifall så behöfves betjenar man sig af en bössa. Sålunda skall han falla. — Och sedan? — Sedan kunna vi ju föreställa oss att händelsen passerat vid stranden af Loirefloden, floden är djup, natten mörk ... — Min vän, sade konungen som ännu hyste några skrupler, du talar bra, det vill jag icke bestrida, men tror du då verkligen att konungen af Navarra är så mycket min ovän? — Han vill bli konung, Sire. Dessa ord gjorde tvärt slut på konungens tvekan. — Gör då som du vill, sade han, jag tvår mina händer. — Det har alltid varit en dygd att vara proper, mamlade Quclus.