Göteborgsposten – 4 februari 1865, sida 1

— vincennes! Derifrån har han ju redan en gång under min salig bror, konung Carls tid sluppit undan. Sålunda är det väl onyttigt att börja samma visa om igen. — Det är visst, mumlade Quclus, att bättre skulle det kanhända vara ... — Hvad skulle vara bättre? frågade konungen då hans favorit helt tvirt stannade midt i meningen. — Att göra sig af med denne småkonung utan något buller och bråk. -Ah! utbrast konungen, som ryggade ett steg tillbaka och skarpt fixerade Quclus. — Min gud! återtog favoriten, jag vet väl att ers majestät icke förstår att blanda sig i vissa saker ... Men ers majestät har vänner .. tillgifna vänner . . . hvilka anse att det skulle vara angenämt för ers majestät att bli befriad från denne fördömde gascognare som förra natten . .. — Tyst! sade konungen. — Ty hvem säger oss väl, fortfor Quclus, att denne gascognare just är konungen af Navarra? — Ja i sanning! det är sannt. — Nåväl! jag sade sålunda att ers majestäts vänner skulle kunna påtaga sig vissa saker. — Men om hvilka vänner talar du? — Om mig först och främst, Sire. — Nå än vidare då? — Om dEpernon, — Det gör blott två, och denne fördömde gascog(Forts.)