Göteborgsposten – 4 februari 1865, sida 1

lig man som hvar och en vet, för mycket dygdig till och med. — Nå vidare? utbrast konungen nyfiket. — Men fastän nu herr de Crillon är dygdig, fortfor Quclus, så hindrar detta honom likväl icke från att tänka på mera reela saker här i verlden; och som han eger föga af detta jordiska goda utom sina embeten och värdigheter, tänker han på att förskaffa sig. — Och på hvad sätt då? — Genom ett giftermål. — Ah bah! utbrast konungen förbluffad. — Så förhåller det sig med den saken, Sire. — Men, sade konungen, hvem är då den qvinna som får foga sig efter hans grå hår, bistra utseende och råa språk? — En bedagad enka från Orleans, girig såsom man kan vara i detta land och rik, men gömmande sina rikedomar i sänghalmen, hvilket hvarje god Orleanesare gör, som har något aktning för sig sjelf. — Åh! det var en lustig historia! mumlade konungen. Chevaliern har sålunda rest? — Ja, ers majestät. — Så att om jag ville arrestera konungen af Navarra, skulle Crillon ej vara mig till besvär? — Naturligtvis icke, eftersom han är i Orleans. Hevrik III syntes öfverlägga. — Hm! sade han slutligen, saken är vigtig, mycket vigtig; och sedan när jag låtit arrestera honom? — Skall ers majestät skicka honom till Vincennes.