Göteborgsposten – 4 februari 1865, sida 1

— Nåväl, Quslus, min vän, sade han, hvad tänker du om min kusin? — Jag tänker Sire, svarade Quclus. att ers majestät gjort orätt i att släppa ifrån sig i stället för att arrestera denne Navarresiske småkonung som söker göra ers majestät oense med sina bästa vänner. — Sakta, vackert! mumlade konungen, tror du då att det går så lätt att arrestera konungen af Navarra? — Åh kors! Sire, med tre lansknektar och en gardeskapten. — Nå än Crillon då! utropade Henrik III, vet du icke att han tagit konungen af Navarra under sitt beskydd? — Bah! sade Quslus, man kan ju handla utan att fråga herr de Crillon till råds, tyckes det mig. Och för öfrigt är icke Crillon här. — Det är sannt; men hvar är han då? Quclus antog ett hemlighetsfullt utseende. — Ers majestät vill då gerna veta det? — Utan tvifvel. — Nåväl! jag misstänker att chevaliern lemnat Blois. — Hvart har han då tagit vägen? — Till Orleans. Quslus förstod konsten att ljuga vid förefallande behof, och det var ingalunda fantasi som fattades honom för att uppduka en historia. — Hvad tror du då att han ämnar göra i Orleans? frågade konungen. — Sire, svarade Quclus, herr de Crillon är en dyg