Göteborgsposten – 3 februari 1865, sida 1

ÅHHBOHG, D. F. BONNIERS BOKTRTCKERI. ————— ESAA —— af dessa bygd för minst a kuhiksot vatten i sekunde Nu erfordras blott för vattenledningen 2 kubikfot va ten i sekunden, således har man vida mer än so erfordras. Berakningarne öfver nederbörden i Göt borg äro alldeles ej giltiga för den af höjder best: il ende trakten kring Delsjön, hvarest för öfrigt nede börden helt visst kan ökas genom skogsplantering nejden. Rörande afdunstningen från en större vatter yta måste beräkningarne som göras efter mindre för sök alltid blifva tvifvelaktiga. Särskildt är det ar -tagligt, att från en af höjder omgifven sjö, sedan d t vattnet närmaste lagren blifvit mättade af fuktighe och då ingen vind blåser bort den fuktiga luften, en t dast föga afdunstning eger rum. — Kostnadsförslage voro visst icke hellerfJför lågt tilltagna. Kostnadern för expropriationen voro äfven tillräckligt högt be Iräknade. Man behöfde för öfrigt blott exproprier rättigheten att anordna vattnet. Kostnaderna för ex I propriationen af jorden för rörledningens nedläggand voro ytterst ringa. D:r Dickson önskade att vidare undersökning måtte företagas, så mycket mera som han vore öfver tygad att komit6ens äsigter skulle besannas. Öfve TÅ vetenskapen står erfarenheten, och denna gifver vic shanden att vattnet i Delsjön är tillräckligt. — Då er stad skall förses med vattenledning, bör man dels få sta vigt vid att man får vattnet så mjukt och ren som möjligt, dels dervid att vattnet ej behöfver upp fordras med maskin, hvilket medförde många olägen heter. Här erbjudes dessa fördelar. — Det vore a sanitära skäl nödvändigt att man hade så stor vatten. tillgång som möjligt. Hr J. J. Ekman framhöll det enorma ansvar som komme att hvila på stadsfullmäktige om de i detta fall fattade ett förhastadt beslut. Hr Philipsson fann det oformligt att återremittera förslaget till komitten utan att ha diskuterat det. Önskåde antingen att förslaget skulle remitteras till öfverste Leyonancker, som sedermera kunde inhemta upplysningar af komiteen, eller ock att saken nu blefve behandlad och sedan remitterades till en ny komitå. Hr Hedlund fann ej något hinder vid att genast bifalla de båda första punkterna af komittens törslag, men ville ej motsätta sig att förslaget underställdes en i vattenledningsfrågor specielt hemmastadd person. Skulle vattenledningen i en framtid visa sig otillräcklig, kunde man ju anlägga en ny. Hr. J. J. Ekman önskade att hr Leyonancker mätte så i uppdrag att yttra sig så fullständigt som möjligt. Hr Jul. Lindström talade för hr Ekmans sörslag. Hr Berger trodde ej att, såsom hr Philipsson befarat, någon svårighet för vinnande af tillstånd till expropriation skulle yppas, då en auktoritet, såsom hr Leyonancker, afgifvit sitt yttrande, men att gå detta i förväg vore ej skäl. Efter någon ytterligare diskussion beslöt man att anhålla det hr Leyonancker måtte yttra sig såväl i afseende på samtliga vattenledningsförslagerna, som i afseende på förslaget i dess helhet samt äfven afledning af vattnet. Åt komitåön gafs i uppdrag att biträda med upplysningars, och skulle densamma förstärkas med kapten Richert och en jurist, hvilken vid nästa sammanträde borde väljas, alldenstund hrr Philipsson och Berger nu afsade sig förtroendet. Hr A. E. Dahlgren hade på grund af sjuklighet assagt sig att vara ledamot och nvaldes i hans ställe hr E. Willerding. D:r Dickson afsade sig äfven ledamotskapet i konitben, men afsägelsen antogs icke af stadsullmäktige, som förklarade att den nuvarande omiteen på ett förtjenstfullt sätt bragt saken ramåt Hr Blomstrands förslag, att vissa i samnanhang med denna angelägenhet stående rågor skulle öfverlemnas dels till gatuoch ägförvaltningen dels till drätselkomitåen, förnledde ej för närvarande till någon åtgärd. )etsamma var förhållandet med ett förslag ngående vattenledningen af hr Willerding. Man företog derefter till behandling ett örslag af magistraten till förbud med vite ot utkastande och sopning af orenlighet i 8 innstenar, diken eller gatubrunnar i staden. lan beslöt att öfverlemna ärendet till kgs fhde, med tillkännagifvande att stadsfullmäkge, som sunno lämpligt att dylik ordningsadga som den i magistratens förslag till ungörande afsedda utfärdades, beslöto att verlemna frågan till kgs bfhdes pröfning. Kommerskollegium hade insordrat yttinde, om stadsfullmäktige ville åtaga sig visv