Göteborgsposten – 3 februari 1865, sida 1

honom och skicka honom att afhöra messan i Vincennes slottstorn. — Akta dig! sade Henrik III darrande. — Det är en hugenott, fortfor Quslus; vill då ers majestät blottställa sin eviga välfärd? Vid dessa ord kände Henrik III en frosskakning. Han fattade häftigt en medaljong med den heliga jungfruns bild som hängde kring hans hals och förde den till sina läppar. Det är förloradt spel, herr konung af Navarra, tänkte Quclus, och hertigen af Guise är mig stor tack skyldig för att jag blottställt mig på detta sätt. Henrik III darrade ännu alltjemt och mumlade: — Han har rätt, jag kan bli fördömd! XI. — Min älskade Raoul, sade hertiginnan af Montpensier, vet du väl hvad kärleken är? — Madame, svarade förre pagen hos konung Carl IX, kärleken är någonting som hvar och en på sitt sätt bedömer. — Det der är en mycket obestämd definition. — Jag skall försöka att närmare utveckla mig för ers höghet. Dessa frågor och dessa svar utbyttes just samma dag som konung Henrik af Navarra erhöll enskild audiens hos hans majestät konungen af Frankrike Henrik III.