Göteborgsposten – 3 februari 1865, sida 1

öfvergick man till föredragningslistan. Hr . J. Ekman som först begårde ordet i vatter ledningsfrågan, förklarade, att han trodde de flera bland stadsfullmäktige fattat vissa tvi vel, dels i afseende på riktigheten af den ärendet nedsatta komitåens beräkningar i frå ga om vattentillgången i Delsjön, från hvilke vattnet skulle hemtas, dels i afseende på kost naderna för arbetets utförande. I törra afse sendet hade till tal. blifvit öfverlemnad en skril saf kapten Richert, i hvilken denne sökte at på grund af utländska vetenskapsmäns upp gifter visa, det besagde sjö alldeles icke kun de lemna det för en vattenledning för en stac med 50,000 innevånare tillräckliga vattnet hvadan man borde taga vattnet från Göta elf dervid ock kostnaderna skulle bli mindre. Tal ville ej döma emellan komitåens uppgifter och kapten Richerts, men nog hade af denne se: nare blifvit framdraget, för att göra inhemtandet af en i facket fullkomligt hemmastadd mans uppgifter nödigt. En sådan egde man i Stockholm i öfv.-löjtn. Leyonancker. Tal. ansåg derföre att ärendet borde återremitteras till komiteen, hvilken dessutom borde förstärkas med en jurist och kapten Richert. Komitåen skulle vidare sätta sig i förbindelse med hr Leyonancker och begära hans utlåtande i frågan. Man vore visserligen ense om behofvet, ja, nödvändigheten af en vattenledning, men den borde ej köpas till hvad pris som helst. Det skulle vara orätt om stadsfullmäktige nu bunde sina händer utan att ha närmare pröfvat den vigtiga angelägenheten. Hr v. Schoultz anmärkte de stora olikheter som egde rum dels i nederbörden på olika ställen och dels iden del af densamma som sedermera afdunstar. Stöder man sig på utrikes gjorda observationer i detta afseende, kan man lätt vilseledas. Komiterade hade ganska riktigt beräknat den vattenmängd man kan vinna af Delsjön genom att direkt mäta det vatten som utströmmar i qvarnrännan. Korrektionskoefficienten för nederbörden omkring Delsjön kan med säkerhet upptagas till I och ej, såsom hr Richert beräknat, till 3. — Man hade hänvisat på Göta elf, men dennas vatten är tidtals salthaltigt, då saltsjövattnet intränger genom Nordre elf och vidare passerar nedåt denna gren af floden. Sältan i vattnet finnes ej någon metod att borttaga i så stor skala som för en vattenledning skulle vara nödvändigt. Det finnes neppeligen någon annan utväg än att begagna Delsjöns vatten. Hr Berger erinrade om, att det tjenade till intet att nu fatta andra beslut, ifall man beslöt sig för att vända sig till öfverstelöjtnant Leyonancker. Dennes råd vore mest af vigt, emedan man af dem kunde inhemta hvad erfarenheten i Stockholm lärt att man borde taga sig till vara för. Hufvudstadens vattenledning hade nemligen åtskilliga brister. Den är der en affär, man måste köpa vattnet i st. f. att man här skulle så att säga få det till skänks. Det har lerföre der blifvit uppställda en mängd taxor; man nåste lemna uppgift snart sagdt om huru mycket man lricker, åtminstone om huru mycket man ämnar dricka, Ilt detta är olidligt. Konsumtionen af vatten har visserigen tilltagit betydligt i Stockholm, men det är blott e som i alla fall hålla snyggt som begagna vattet. De fattiga, för hvilka det i sanitärt afseende kulle vara af högsta vigt, begagna sig ej af vattenedningen. I Stockholm hemtas vattnet ur Årstavien, hvilken eger tjockt och grumligt vatten. — Hvad eträffade de anställda beräkningarne öfver nederbören, kunde tal. vitsorda att dessa äro otillförlitliga er, såsom i Sverige en stor del af densamma utgöes afsnö. De kärl, i hvilka man vid bestämmandet af ensamma upphemtar snön, gifva ett alltför lågt reiltat. Väderleksförhällandena äro för öfrigt mycket wrierande. Ibland attrahera berg eller sjöar nederörden, ibland tvärtom. Det är derföre ej skäl att ed vetenskapliga satser slå ned de verkställda dikta mätningarne af det från Delsjön utströmmande ttnet, då dessa satser kanske ej hålla stånd. Hr Blomstrand: Det ligger mycken sanning i miterades yttranden att frågans ytterligare uppjutande vore liktydigt med dess förkastande. Sursjön hade blifvit på goda grunder förkastad; likales förslagen att hemsa vattnet från Göta elf. Hr sding. som uppgjort det äldre förslaget, hade antagit å bästa sättet skulle vara att hemta vattnet ur Säfån. Förvånande var att han ej tänkt på Delsjön; n detta kan förklaras deraf att man ej utan att ja bäcken utefter ända upp till Delsjön kan förella sig att densamma ligger så högt som den verken gör. — Det vatten som drifver Kärralunds qvarr är nästan alltid tillräckligt, och dock är den ena —