behagade er att fresta på det vågstycket, så skulle jag råda er att ingå förbund med konungen af Spanien, med hertigen af Guise och några andra furstar, ty småkonungen i Navarra och nane ädlingar i grofva klädeströjor skulle icke gifva sig utan att slå ett slag. — Ni för ett stolt språk, min herr kusin, sade konungen. — Sire, svarade Henrik af Navarra, då det blod som flyter i mina ådror är af samma slag som ers majestäts eget, är detta helt naturligt. Tillåter ers majestät att jag fortsätter ? — Ja visserligen. — Jag sade att det var... för er skull... som jag kommer hit... — Ja förklara detta, min kusin. — Ers majestät skall föra ordet i ständerförsamlingen, är det icke så? — Jo inom två dagar. — Denna församling har till ändamål att bilda en liga till anfall och försvar mot den reformerta religionen? — Utan tvifvel. — Åtminstone är det hvad ers majestät tror. — Skulle ni då tvifla derpå, min herr kusin? — Jag tviflar icke, jag är säker om motsatsen, sade Henrik kallt. — Ni är säker om motsatsen, säger ni? — Sire, återtog konungen af Navarra, församlingen skall ha konung Henrik III till president, men den skall ledas af den verklige konungen i Frankrike.