Göteborgsposten – 2 februari 1865, sida 1

Åvr4vr77 7 86 BURRNTTH TFrFr-7 höra honom tala, men icke läsa hvad han talat eller skrifvit, ty då uppdagade man lätt att han saknade grundlig underbyggnad, och ofta felade mot logikens lagar. Såsom stilist var han långdragen och tröttande samt gjorde sig ofta skyldig både till motoch omsägelser. Isynnerhet under det sista decenniet af sin lefnad lät han helt och hållet leda, att icke säga förleda, sig till åtgärder i det offentliga lifvet, hvilka icke öfverensstämde med hans förut uttalade grundsatser. Så var t. ex. fallet både i Norska frågan och i protektionistfrågan. Men han hade då redan öfverlefvat sig sjelf, och man kan derföre endast beklaga, att andra personer för hvilka han hyste förtroende icke aktade för rof att skjuta honom framför sig. Ehuru barnlös och egare af en betydlig förmögenhet, uppmuntrade han hvarken vetenskapsmän eller konstnärer. Sannolikt egde han för ingendera sympatier. I sitt enskilda likasom i det offentliga lifvet var han alltid grefve Anckarsvärd, ständigt benägen för utöfvandet af hvad i de högre kretsarne kallas nedlåtenhet. Af sina underhafvande fordrade han obevekligt denna superlativa ödmjukhet, som har sin rot i känslan af öfverhöghet å den ena och undersåtlighet å den andra sidan. Derföre tillät denne folkets man — på riddarhuset, ingen af sitt tolk att med betäckt hufvud beträda borggårdens område, såvida den högvälborno husbonden befanns inom deras synkrets. Den protektionistiska cliquens agitation mot den förväntade handelsoch sjöfartstraktaten med Frankrike växer i samma mån traktatens bringande till slut närmar sig. Denna agitation bedrifves egentligen af några få personer hvilka idka konstlade industrigrenar, som länge varit oskäligt skyddade, och som ganska väl löna sig äfven med ökad konkurrens. Det sista försöket som af dem blifvit anlitadt har bestått i uppgiften, att då handelstraktaten häromdagen föredrogs i konseljen skulle samtlige ledamöterne, utom en (naturligtvis finansministern), motsatt sig densammas definitiva antagande, påyrkande att den först skulle underställas näst sammanträdande ständers pröfning, en åtgärd som strider icke blott mot grundlagens både anda och bokstaf, utan äfven mot sistförsamlade ständers uttalade åsigt. Att för öfrigt berörde uppgift, om demonstrationen i konseljen, är en i nödens stund producerad humbug, bekräftas af en annan omständighet. Den nedsatta tullkomitön ajournerade sig före jul, för att åter börja sina arbeten, då underhandlingarne om traktaten. så långt framskridit att komiterade vid förslagets upprättande till ny tulltaxa kunde taga traktatbestämmelserna till utgångspunkt. Nu hafva komitns ledamöter inträffat här och återtagit sitt arbete, hvilket tvitvelsutan icke skulle skett om ej traktaten vore en fait accompli. Deltagandet för stadsmäklaren Holms finansiella missöde ökas med hvarje dag. Det blir allt mera synbart att han från att vara stadsmäklare indragits i en affärsverksamhet af så kolossala dimensioner, att de slutligen vuxit honom öfver hufvudet och så att säga varit allt för stora för våra ressurser. Med resignation underkastande sig sitt öde, har hr Holm uppsagt sin våning och hyrt sig endast tre anspråkslösa rum i en aflägsen stadsdel. Så fort hans sjätsoch kroppskrafter, den sista tiden så starkt anlitade, återvunnit spänstigheten vill han uteslutande egna sig åt utredningen, af sina affärer, dervid biträdande gode männen, hvilka utgöra de mest aktade och affärsskickliga som börsen eger. Man!