Göteborgsposten – 30 januari 1865, sida 1

och bland ett solk som icke begagnar yllekläder har en högst angenäm verkan. Romrarne älskade vällukter, liksom de älskade allt, hvilket kostade penningar och besvär att förskaffa sig, och voro företrädesvis hängitna åt bruket af välluktande salvor, ehuru de äfven begagnade parfymerade vätskor och uppfunno välluktande pulver, hvilka ännu begagnas ötver hela verlden. De hade en synnerlig böjelse för saffran och brukade sprida, denna krydda öfverallt i sina rum. Hinduerna ha alltifrån de mest aflägsna tider begagnat vällukter af rosor, af sandelträ och många olika slags blommor, för att parfymera olja och snus. De förstå att impregnera vatten med vällukter. Den mest ryktbara af alla vällukter, rosenessensen, beredes på följande sätt i Ghazeepore: Blombladen at någon välluktande blomma läggas i deglar aflera med tvenne gånger deras vigt af vatten och utsättas under natten för friska luften i öppna kärl. Följande morgon befinnes rosenessensen stelnad på vattnets yta och afskummas omsorgsfullt. Dessa essenser skulle vara mycket utmärkta om de blott vore rena; men de infödda destillatörerna, som blott äro föga hemmastadda i sitt yrke, lägga spånor af sandelträ bland blombladen, för att sålunda underlätta utdragandet af essensen, hvars vällukt derigenom blir uppblandad med en stark sandelträlukt. Utom dessa essenser tillverkas parfymerade oljor på följande sätt: Ett slags oljefrön läggas i omvexlande lager med friska blommor i ett täckt kärl. Blommorna förnyas flera gånger, hvarefter oljfröen pressas, hvarvid oljan befinnes ha antagit blommornas lukt. Mysk, zibet, ambra, valeriana jatamansi, patschuli och kus-kus äro favoritvällukter bland indianerna. Nordligare tolkslag ha aldrig så mycket tyckt om vällukter som söderns nationer göra, förmodligen af det skäl att de vanligen bo i instängda rum. De tycka lika litet om att bli bestänkta med välluktande vatten, hvilket förefaller kallt och förderfvar kläderna. I vestliga Europa äro likväl parfymer temligen mycket efterfrågade, och nästan hvarje qvinna begagnar litet deraf. Vällukter tillverkas hufvudsakligen i Frankrike, i närheten af Cannes, antingen genom destillation af blommorna eller genom blötning, eller genom en procedur kallad absorption, som uteslutande användes för jasminer och tuberoser och vid hvilken blommorna läggas på ett tunnt lager af renadt fett, utbredt på fyrkantiga glasramar. Fettet blandas derefter med sprit. Vällukter erhållas äfven genom pressning, men denna metod användes blott för citronartade vällukter. Mysk erfordrar naturligtvis ingen särskild procedur, men detta obehagliga ämnes användande i parfymerikonsten inskränker sig till att detsamma begagnas som basis för svagare och mera ömtåliga aromer. Spyritvällukter, sådana som eau de Cologne, tillverkas genom destillation, och denna vällukt är i sjelfva verket ett extrakt af den i Italien samt Frankrike väx.nde bitter pomeransens blommor, blad och skal. Lavendelvatten är helt enkelt lavendelolja digererad i sprit. I ett särskildt och mycket intressant kapitel af ofvannämnda bok uppräknar förfatvaren alla de olika ämnen, som nu för tiden användas för parfymer. De förnämsta af dessa ämnen äro tre animala produkter — mysk, nibet och ambra; åtta slags blommor, nemligen jasminrosor, oranger, tuberoser, kassieblommor, violblommor, jonquiller och narcisser; alla slags aromatiska örter, såsom lavendel, rosmarin, patschuli c; kryddor, sådana som kanel, muskot, neglikor och kryddpeppar; träslag: sandelträ, rosenträ, rhodium, ceder och