Göteborgsposten – 30 januari 1865, sida 1

— Konungen inberäknad, svarade Quelus; också är det lätt att förklara hans dåliga humör, ty konungen tycker icke om att träffa på folk af hans skicklighet i fäktkonsten. — Har du sett Maugiron denna morgon? — Han har tillbragt en dålig natt. Hans hufvud är uppsvälldt som en pumpa, och han har feber. — Och den satans Crillon, återtog Schomberg, som vi lyckades bringa i onåd hos konungen, men som åter i en handvänning kommit i gunst. Under det favoriterna samtalade på detta sätt hördes ett buller i väntsalen och en viss rörelse förspordes bland hofmännen. Man hade hört det klara och silfverrena ljudet från den klocka, på hvilken Henrik III hade för vana att slå med en elfenbenskäpp då han vaknade och som hade sin plats på ett bord bredvid hans säng Konungen hade således slutligen vaknat. Två pager, hvilka sittande på en bänk tycktes ha afvaktat denna signal, reste sig med ifver och inträdde i konungens rum. Quclus, hvilken utom sin befattning såsom favorit äfven fullgjorde en förste kammartjenares åligganden, följde dem. Henrik III satt i sin säng och hade öppnat en bönbok. Hvarje morgon då konungen vaknade frammumlade han en bön, uppläste derefter några versar af en psalm och framsade slutligen ett mea culpa under det han slog sig för sitt bröst. Under denna religiösa förrättning stodo de tjenstgörande pagerna och ädlingarne tysta och andäktiga; sedan på ett tecken af hans majestät framträdde först Quelus för att helsa sin kunglige herre, derefter Schom