Göteborgsposten – 30 januari 1865, sida 1

Då strälarne från lyktan trängde in på andra sidan om denna dörr, stannade gascognaren liksom förbländad. Han trädde öfver tröskeln till en rymlig källare, hvars golf var öfversålladt med guld och silfvermynt. . — Man har aldrig räknat, sade Hardouinot; men på tjugo eller trettio tusen livres när vet jag hvad som finnes. Han inträdde i källaren. Gascognaren följde honom, hvarefter de tillslöto denna tredje dörr efter sig, liksom de gjort med de föregående. VII. Klockan slog tio i det stora slottsurot i Blois. Det hvimlade af hofmän i det kungliga förmaket. Konungen sof ännu, eller åtminstone trodde man så, ty hans pager som gjorde tjenst vid leverin hade ännu ej vågat intränga i hans rum. Quclus och Sehomberg samtalade med låg röst i en fönsterfördjupning. Schomberg yttrade: — Den drinkaren Maugiron har med sin historia om den der lilla flickan uppväckt oväder. Konungen lade sig vid dåligt lynne och vände oss allesammans ryggen. — Konungen har gjort rätt, svarade Qulus i likgiltig ton; det fordras att vara från förståndet som dEpernon, Maugiron och du äro för att besvära hyggliga adelsmän som komma från sin supå och föra dem genom mörker och dimma ut på obehagliga äfventyr. — Vet du att den der satans gascognaren skulle ha dödat oss allesammans, den ene efter den andre?