Göteborgsposten – 30 januari 1865, sida 1

pp-oc sassafras; några frön, såsom anisfrön, dillfrön och senkol; sem slags gummi, af hvilka myr rha, kamfert och benzoin äro de förnämsta; tre slags frukter, vanilj, tonkaböna och bittermandel; dessutom rektificerad naphta i vissa kemiska kombinationer. Författaren förklarar sig i sitt företal ej vilja offentliggöra sina recepter, emedan detta skulle vara att för mycket lemna hans konkurrenter vapen i händerna, men han låter förstå att de flesta parfymer äro blomextrakter, hvilka äro blandade med saker som ha en mycket mera afgörande verkan på näsan. Många vällukter äro blott imitationer. Så har heliotrop-parfymen icke ringaste att göra med motsvarande blomma utan består af vanilj som blandats med andra ingredienser; och mysk samt andra skarpa luktämnen begagnas som baser för sällsynt fina vällukter. Parfymeriaffären är nu hufvudsakligen inskränkt till Frankrike och England. Ensamt i Paris sysselsättas i denna rörelse 3,000 män och qvinnor. Men nästan alla parfymörer tillverka äfven andra saker än parfymer, nemligen tvåler och cosmetiques. Af tvåler anses de engelska för de bästa, och de flesta af dem tillverkas genom att rena och omsmälta goda talgtvåler. Genomskinlig tvål göres genom att kombinera sodatvål med alkohol och införa i blandningen en tredjedel glycerin, hvilken anses vara ett botemedel mot hudsjukdomar. Om smink yttrar författaren intet, utom det att smink gjordt af cochenill och vildsaffran är oskadligt, och att det bästa sättet att begagna skönhetsmedel af alla slag är att — ej använda dem.