Göteborgsposten – 27 januari 1865, sida 2

att förhindra de europeiska stormakterna från att, i händelse af krig, blokera de nordamerikanska hamnarne, och kommer det i så fall att lika mycket göra skäl för sitt stolta namn, som Monitor gjorde skäl för sitt. Deremot tror jag ej, att England eller Frankrike behöfver hysa någon sruktan för att se Dietator eller något annat tornfartyg af liknande konstruktion passera Atlanten och uppträda i europeiska farvattnen. Bostäderna för besäl och besättning på Dictator uppfyllde alla billiga fordringar och voro ungefär jemngoda med dem man på andra örlogsfartyg är van vid. Detta lär äfven vare fallet på alla de mindre monitorerna, med undantag af de allra första byggda, der, äfven under sådana dagar då man uppe i styrhuset fann det bitande kallt, man nere under däck, då luckorna — vare sig under strid, till sjas eller till ankars i sjögång — måste vara på, hade en atmosfer och en temperatur, fullt jemförlig med den i Caleutias beryktade Svarta hål; ett förhållande, som gaf hvar och en rättighet — för att ej säga skyldighet — att höja sin röst till protest mot ett sådant vapen. Bristen på fri utsigt från styrhuset var det enda ombord på Dictator, som egentligen syntes mig vara en olägenhet af mera betydenhet. Afskedsansökan, Från Upsala skrifves till D. N.: Öfversten och chefen för kongl. Uplands regemente Sundmark har i dagarne lagt in sin afskedsansökan och blir här således en plats ledig, som mången gammal mar jor har godt öga till; men här är ej att för7 38 moda det K. M:t går utom regementet, emedan flera bland dess högre befäl med rätta kunna anses vuxna denna förtroendepost. Orsaken hvartöre den ännu raske krigaren vill komma i ro är icke bekant. Ryska gräns-smugglare. Från Hapa randa berättar man att s. k. handelsryssar motsvarande våra gårdfarihandlande, varit synliga i trakten denna vinter som vanligt bedrifvande sin smyghandel med diverse korta varor. En gränsvakt gjorde nyligen beslag på en del af deras lager. Händelsen berättas sålunda: En natt för någon vecka sedan befinner sig nämnde gränsvakt ute på patrull i Karungi by af Karl Gustafs socken, der han fått nys om att ett par af dem skulle befinna sig i en bondgård. Under vägen dit möter honom socknens fjerdingsman, hvilken han ber sitta ned i släden samt följa med. Ankommen till bondgården, der alla voro i sin bästa sömn, inträder gränsvakten jemte sin följeslagare i det gemensamma sofrummet, det s. k. pörtet, tänder eld till att belysa det rådande mörkret, samt nalkas derpå sängen, hvari ryssarne hade sitt läger, väcker dem och riktande en pistol mot den enes bröst b faller han fram renslarne, der de hade sina varor förvarade. Yrvakna skyndade de upp för att i första hand rädda sina penningar, troende sig vara öfverfallne af röfvare. Den ene tager sin på en stol vid sängen lagda väst, hvari han hade penningbörsen gömd, men hindrades härvid af gränsvakten, som, då ryssen ej vill släppa västen, ger honom med pistolkolfven ett slag öfver handlofven Lemnande rensel och väst i sticket lyckas ryssen retirera genom dörren, vid hvilken fjerdingsmannen stod som neutral åskådare. Den andre ryssen hade vid tumultets början hoppat ur sängen, fattat sin rensel, kastat densamma ut genom fönstret, sjelf hoppat efter, barfota nära nog ända upp till hakan och undkommit med sitt gods i en närbelägen koja. Detta våldsamma öfverfallande af ryssarne lärer skett för att utöfva repressalier mot dessa, hvilka vid ett föregående beslag lyckats lura gränsvakten samt återtaga de då såsom förbrutet gods anhållna renslarne. En sträng sabbat-ifrare. Vid Sundbo häradsrätts vinterting har en bonde blifvit instämd derföre att hans vägstycke varit illa underhållet. De afhörda vittnena, hvilka dock alla råkat befara nämnde väg en Söndag, intygade att vägen var alldeles ofarbar; men bondens Åadvokat: påstod, att som lagen förbjuder tolk att företaga resor på Sönoch helgedagar så betyder det ingenting om landsvägarne äro ofarbara på sådana dagar. Fornminnesföreningar. D:r J. Ternström föreslår i hristianstadsbladet bildandet i Skåne häradsvis af föreningar för bevarande af fornsaker. — I Halland skulle för ett par år sedan bildas en fornminnesförening, och kom verkligen till stånd på papperet, men saken tycktes sedermera alldeles lagts åsido. Nu uppmanar en ins. i N. Hallands Tidn. länets hushållningssällskap att taga föreningen om hand. Ett bröllop som icke blef af. Från Kyrkslätt i Finland skrifves d. 8 d:s: Det hände sig i början af julhelgen att en bondson infann sig hos pastorn för att bedja denne 5:te dag Jul komma och viga sig med — sin brud naturligtvis. Men då pastorn invände sig hafva hört det bruden ej vore hugad för saken och att han derföre önskade få kallelse äfven af henne, vandrade fästmannen bedröfvad sin väg. Men 5:te dag jul infann sig bruden — hon var enka — och förkunnade att det verkligen skulle blifva bröllop Nyårsdagen, men yttrade tillika att det ej vore så säkert om hon komme att säga vjadeller nej. Bröllopsdagen kom, enkan, bruden — ötver 40 år — klädde sig i full skrud och trädde fram till vigseln, men då presten frågade om hon ville hafva denna föreställda