Göteborgsposten – 27 januari 1865, sida 2

Den som klappade på porten var herr de Crillon. Den gode chevaliern hade hjelm på hufvudet och bröstharnesk. bakom honom gingo pu samma sätt tva beväpnade adelsmin som buru konungens gardesunirorm. — Ah! chevalier, sade gascognaren för vanad, jag vintade mig ej alt få se er så tidigt pau morgonen. Jag kommer för att aflösa er. Ah verkligen? utbrast gascognaren. atertog chevaliern, jag kommer för att slå mig ned här tillika med dessa tva herrar som äro mina landsmän och gtingar, och vi tre skola bilda en god vakt. Smekungarne skola ej väga att sticka näsan hit. Ni vägrar vill ic — Tack! min bästa chevalier. Nej jag antager, och sa mycket mer som jag behöfver göra en liten utflygt på gatorna i denna goda stad. Åpropos när kommer hertigen al Guise? Man viintar honom på morgonen. — Och hertiginnan de Montpensier? Crillon blinkade med ögat. Hvad henne beträffar, sude han, tror jag, att hon gjort sitt intag i natt utan både trummor och trumpeter. — Aha! utropade gascognaren. Derefter föreställde han chevaliern för Bertha, hvilken nyss kommit ned i trädgården. — Min bista fröken, sade han, jag öfverlemnar er nu i herr de Crillons beskydd. Det är den första klinga i verlden. Crillon gjorde en bugning och mumlade okonstladt: