Göteborgsposten – 27 januari 1865, sida 2

— Näst er är det väl möjligt. (lascognaren tog sin kappa och drog sin hatt öfver ögonen. — Hvart går ni? frågade Crillon. — Jag går ut i staden och hemtar frisk luft, svarade han med ett fint smälcende. Derefter lät han sin värja löpa upp och ned i slidan för att förvissa sig om att den mel liuthet kunde dragas vid första tillfälle. VI. Gascognaren tog ej vägen upp emot slottet, utan gick i stället nedåt de låga qvarteren vid Loireflodens strand. Der bodde om hvarandra borgare, handtverkare, arbetare och fiskare, lemnande den högre belägna delen af staden åt de förnäma. Gascognaren vågade sig in i en labyrint af små krokiga och trånga gator, dit friska luften och dagsljuset endast med största svårighet kunde intränga. Emellertid gick han framåt utan tvekan, som en man den der kände staden Blois lika bra som en af dess egna stadstjenare, och han stannade icke förrän han kommit in på den gränd som slutade vid Loirefloden Kommen dit gjorde han halt och syntes orientera sig. — Det är verkligen rue des Tonneliers, sade han; låtom oss nu söka reda på huset. En enda våning, gaf