Göteborgsposten – 27 januari 1865, sida 1

höst inträflade i enkefru Dahls hus vid Breda vägen, hvilken efter all anledning syntes ha anlagts af skrädderiarbetaren P. Salholm jemte dennes hustru, för att derigenom dölja en stöld, som de förut begått från den då trånvarande fru Dahl. Både Salholm och hans hustru ha hårdnackadt förnekat såväl stölden som mordbranden, tills det i tisdags lyckades den nitiske direktören för härvarande celltängelse att förmå hustru Salholm till bekännelse. Såsom man med temlig visshet på förhand kunde finna, hade stölden först blifvit begången. För att dölja densamma anlades eld, men ensamt af mannen Salholm, ehuru hustrun var medveten om ått han ämnade begå brottet och äfven medan det begicks befann sig vaken inne i sin bostad. Skrädderiarbetaren Bergqvist egde vetskap om stölden och var behjelplig att afyttra det stulna. Mordbranden hade han deremot icke deli. — Oaktadt hustru Salholms bekännelse, törnekar dock hennes man torttarande lika fräckt all brottslighet. Geologisk karta. Ett nytt blad af det kartverk öfrver länet, som på Hushållningssällskapets bekostnad utarbetas af hr E. Olbers, har nyligen utkommit, omfattande länets nordöstra del eller Bullarens och Sörbygdens härader med nära 6 qv.-mils omfång. Denna trakt består till större delen af en kuperad fjellbyggd med en medelhöjd at 500 fot, genomsknren af en mängd större och mindre sjöar och floder. I de dalgångar, som häraf bildas, ligger den mesta odlingsbara jorden, hvilken, med undantag af några delar af Sörbygden, är af sämre beskaffenhet än i det ötriga länet. Snäckbäddar och skalleror, som i de vestliga delarne af länet bilda ett lika ymnigt som utmärkt jordförbättringsmedel, äro här mera sällsynta. Af bådadera törekomma dock tvenne arter af olika bildningsperioder: en äldre med lemningar af arktiska, numera hos oss utdöda snäckor, t. ex. Saxicava rugosa, Yoldia arctica m. fl, och en yngre, innehållande ännu vid våra kuster letvande arter. Gneis bildar nästan uteslutande landets sasta grund, i hvars fördjupningar fordna glacierer hopat mäktiga krosstenslager, här och der omvexlande med rullstensåsar, sammanförda af sordna strömmar och hafsvägor. Stundom höjer sig gneismassan till mäktiga bergsryggar, af hvilka Kynnefjell och Eidesjellet äro de betydligaste, med enstaka kullar af 600—800 fots höjd. Dessa vidsträckta bergstrakter, som upptaga större delen af landet, äro numera, sedan skogarne blitvit sköflade, obeskrifligt ödsliga och nästan otillgängliga för kulturen. Och likväl fordras blott föga omtanka hos betolkningen för att omskapa dem till rika och herrliga skogstrakter. Ötverallt uppspirar ny skog, hvilken dock omsorgsfullt afsvedjas för att ur askan framlocka en torttig och flyktig gräsvegetation, — tvärtemot uttrycklig lag, som forbjuder allt svedjande i bergstrakter. — Mineralriket är här, såsom i ötriga delar at länet, fattigt och enformigt. Bland törekommande mineralier förtjenar dock nämnas ett, som ej förut blifvit funnet hos oss, nemligen grafit i en gneiskulle vid Sundshult. Kartan, som tillika innehåller 4 större profiler, af hvilka en går i nordlig riktning trån Qvistrum ända till Kyrkelfven vid norska gränsen och en från harvet i ostlig riktning till södra Bullaresjön, är utsörd med vanlig noggrannhet och prydlighet. Den säljes jemte beskrifning i bokhandeln, liksom de forut utgifna, till 1 rdr 50 öre. Guldbröllop. Meddeladt). Sistl. Tisdag, d. 23 d:s, egde en större, inom familllifvet så sällsynt bösudlishet rum, i det brukspatron Georg Camitz på Borryd nära Mariestad firade sin femtioåriga lyckliga förening med sin