Göteborgsposten – 27 januari 1865, sida 1

han, skall ers majestät ej vägra att bevilja denne adelsman, för hvilken jag svarar med kropp och själ, hvad han begär. — Och om jag likväl vägrade, sade konungen. — Då, svarade Crillon med köld, skulle jag råda denne adelsman att tiga och vänta tills ers majestät läte använda torturen på honom, — Lrillon, Crillon, sade Henrik, ni talar väl fritt med er konung... — Sire, om alla ers majestäts undersåter uttryckte sig som jag, skulle ni vara den störste konung i verlden, ty ni har hjertat på rätta stället i trots af de smickrare som kräla vid era fötter. — Denna gång hade Crillon vidrört rätta strängen. — Nåväl! sade Henrik III, jag tillåter denne adelsman förtiga sitt namn, och jag väntar honom i morgon i slottet vid timman för min lever. — Ers majestät, sade gascognaren och böjde ånyo knä, är en värdig sonson till den ridderlige konungen, tack! — I morgon, sade konungen. Kom, Crillon; Brrr! hvad det är kallt! Henrik III stack åter sin värja i slidan, ordnade sin kappa, helsade med handen den som nyss varit hans motståndare och aflägsnade sig. — Ursäkta, Sire, sade Crillon, men tillåt mig säga ett ord till denne adelsman. Och han närmade sig gascognaren, hvilken fattade hans hand i det han bad honom vara tyst. — Hvarföre är ni här? frågade Crillon helt upprörd. — Jag ämnar deltaga i ständerförsamlingen.