FCJ — 2—— ——— —— — — — — — Men det är att blottställa er för alla dessa aj Guiserna legda mördares dolkar. Gascognaren lät höra ett hjertligt skratt som visade hans eltenbenshvita tänder. — Ah! Crillon, min vän, sade han, plötsligt duande honom, jag tror att du börjar åldras. Huru! du tänker att mitt bröst, i hvilket en konungs af Frankrike värja ej kunnat intränga, skulle tjena till slida för de lothringska prinsarnes dolkar! — Men ni är väl åtminstone icke ensam? — Jag har till sällskap den här värjan, hvilken min farfar bar i Flandern på den tid då konung Frans I förde krig mot kejsar Carl V. — Det finnes ingen så god värja att den ej kan brytas — Godt! mumlade gascognaren, det var ej ledsamt att en gång få höra Crillon hysa fruktan ... God atton Crillon, i morgon träffas vi. Konungen din herre har rätt .. Det är fördömdt kallt! God natt, jag går och lägger mig! En fjerdedels timma senare hade den gascogniske adelsmannen, som haft äran korsa sin värja med hans majestät konungen af Frankrike och hvilken Crillon bemötte med en hemlighetsfull vördnad, hade denne adelsman, säga vi omsorgsfullt tillslutit och reglat porten och styrde nu sin gång mot det lilla huset, hvarest han lemnat gubben insomnad och den unga flickan halfdöd af förskräckelse. Gubben sof ännu alltjemt. Beträffande Bertha, fann