Göteborgsposten – 26 januari 1865, sida 1

GÖTEBORG, D. F. BONNIERS BOKTRKYURTEÄK! — — 2— — I — na deraf något särskildt, något eget intresse. Det är visserligen troligt att detta intresse innu förefinnes genom nödvändigheten för vestern af Sverige-Norges oberoende; men ställningen kan möjligen på ett eller annat sätt förändras — och hvad då? Vi erinra här om de af förf. återgifna ord, som Napoleon I fällde till svenske gesandten i Paris, grefve i gerbjelke, då denne öfverlemnade till kejsaren ett bret från Carl XIII: -Tagen eder till vara! Den ryska kolossen hötär ått kasta eder öfverända. På ena sidan ser jag Ryssland redan vid Östersjön, på den andra sidan kastar det giriga blickar på Donau. Det är en mycket allvarsam sak. I ären vanmäktiga. Måhända kunnen j värja eder tör ögonblicket; men i längden förslår det icke. J måsten närma eder till Danmark. Ögonblicket år kommet. Jag önskar, att j mån tänka deröfver: det finnes ingen annan utväg för eder att inge ryssarne respekt. Jag är alltför långt ifrån eder. Glömmen all tom afundsjuka och allt skall gå bra. Det ligger en djup och tilltalande sanning i dessa ord, en sanning, som vi ej kunna vederlägga. Åtven Napoleon III skall säga: ÅJag är alltför långt ifrån eder, om man ej tvingar honom att anse sig vara oss nära, och detta tvångsmål ligger i skapandet af ett starkt Norden. Men hnru är skapandet af ett starkt Norden möjligt? Afstäng dina gränser för allt annat än handelsvaror och penningar utifrån, heter det från en sida, bygg jernvägar, befordra din egen inre utveckling, använd dina penningar på ökandet af ditt materiela välstånd — och du skall snart vara tillräckligt stark att motstå angrepp utitrån. Det ligger ej så litet optimism i denna mening, som ytterst hvilar derpå, att vi skola sjelfva få vara i fred, tills denna materiela utveckling nått sin kulminationspunkt. Från en annan sida åter säger man: sök bevara freden så länge som möjligt, men bered dig för kampen. Slut dig till din nationale granne, som i grunden har samma intressen som du, Ingå med honom ett pactum, som gör eder starka, att bilda en flygel i den fylking, som förr eller senare måste utgå från vestern, för att hämma östern. I skygd af detta förbund ordna dina inre hjelpkällor och utveckla dig, Då skola högre ider lifva dina företag, och du sjelf ej sjunka ned till lättjans beqvämlighetslusta. Det är mellan dessa tvenne politiska synpunkter vi ännu ha att välja — vi hoppas åtminstone att vi ännu ha det. De lärdomar, som innehållas i Geffroys Sverig og Rusland, kunna säga oss, att valet måste träffa det senare alternativet, ty vid hvarje vigtigare europeisk frågas afgörande blir Sveriges ställning af betydenhet, måste det bestämma sig för den ena elier andra sidan, och tveksamhet samt räddhåga kunna då göra liksom på Oscars tid hvars högsinnade och djerfva politik dock ej kan förnekas, att vi komma för sent, så at vi endast skörda misstro men ingen ree fördel. I en anmälan af Sverig og Ruslandsäger ock Feedrelandet träffande och sannt Om czardömet — allt europeiskt förtrycks, al despotis stöd, såväl feodalt som absolutistiskt — on denna makt tänkes nedbruten, då skulle med det samma alla de undertryckta folken vara befriade Utan czaren skulle junkerdömet i Preussen, skull den habsburgska familjepolitiken vara hjelplösa oci Ifalla. Dermed skulle Italiens enhet vara gifven, Un gerns befrielse, Rumenernas sammanslutning och be tryggande, det tyska folkets enhet, inre frihet ocl jemlikhet. Utan czaren oknlle finnarne resa sig til fullt national sjelfständighet och naturligen vara hän visade att sluta sig till Skandinavien, för hvars enhe det väsentligaste hindret då skulle vara undanröjdt Utan czaren skulle det sönderstyckade Polens återföre ning och återuppståndelse vara möjliga. Alla faror som härflyta från de nationala anspråk, som oro: Europa och pina folken samt suga deras merg i forn