Göteborgsposten – 25 januari 1865, sida 1

GOTEBORG, D. F. BONNIERS BOKTEKTURFT-UI. ockat ut mera deltagare än vanligt. Jag såg julas ett försök att efterhärma detta sällskap backen mellan Stora Trädgårdsgatan och Jarl XIII:s torg, der 12-åriga kavaljerer och 1:o damer lekte storfolk, i det att kavaljersimnet mycket riktigt satt framtill på kälken, och damen i mamelucker stod på knä bakom, hållande sig fast med armarne kring sin ridlares hals. Här tog det sig smånäpet ut: der ute vid Skeppsholmen kunde man rätt ofta komma på den iden att afundas den lycklige, som på ett så angenämt sätt fick vara ett stöd åt det svaga könet. Förlustelsernas tid är nu inne, och nog vankas det älven i år baler och middagar och fester af alla slag; men det märkes dock en skillnad emot hvad som brukar vara fallet i vanliga år. Den der otäcka krisen, som J lyckliga menniskor i Göteborg icke lära känna till det allra ringaste, grasserar här alldeles hejdlöst och bidrager väl icke så litet till att betydligt nog inskränka festligheternas antal. Mången husfader, som eljest icke kan motstå sin äkta hälfts eller sina döttras böner, torde nog i dessa tider sätta klämmaren ännu hårdare kring plånboken, då det kommer fram förslag till den vanliga vinterbalen. Emellertid lägger allt detta intet hinder i vägen för de, om jag så får säga, officiela nöjena, och således hafva vi haft vår börsbal, vår amarantheroch innocence-bal. Allt det der är dock redan förlegade saker, och derom är ingenting vidare att orda. Ett kan jag dock icke undgå att anmärka, emedan det var något splitter nytt, som slog mig med öfverraskning. Vår officiella tidning, som har en särdeles saftig penna för allt hvad fester rör, sade oss nemligen i Måndags, att icke blott börden, skönheten och rikedomen, utan äfven snillet, smaken, talangen och behaget hafva räknats såsom kärkomna länkar i Innocenceordens starka kedja. Hvem kan tänka sig min glädje. Man brukar icke vara van vid, att just något synnerligt afseende göres på snille och talanger, då det i våra tider kommer i fråga att höja det s. k. nöjets tana. Man har ju velat förebrå vårt sällskapslif för mera eller mindre brist på spirituel uppblandning. Skämtet har ju ofta hållit sig framme och drifvit gäck dermed. Så mycket mera gladde det mig att se, att åtminstone ett sällskap gör ett undantag derifrån. Jag hastade att genomläsa den litet längre ned förekommande förteckningen på nyintagna ledamöter, och den som blef snopen, det var jag. Här fanns en mängd mamseller och fröknar, visserligen troligt nog utmärkta för skönhet, kanske äfven för rikedom och börd, men ännu åtminstone icke kända för något vidare. Och bland herrarne tyckes det vara våra unga martissöner och d:o grosshandlare med eller utan kontor, som lyckan sålunda skulle hafva skänkt snille och smak. Svenska Akademien bör finna sitt arbete mycket lättadt, då hon nästa gång måste företaga ett nytt val. Hon behöfver ju endast gå igenom Innocencens listor, och hon bör genast finna på mannen; det enda vore om hon skulle råka i valet och qvalet bland så många. Hertigen och hertiginnan af Ostergötland hafva haft två baler; men som jag ser, att Göteborgs-Posten redan upptagit en utförlig beskrifning på den första af dessa, så slipper jag visst vidröra den också. Endast må nämnas, att hertiginnan, som alltid är den mest förtjusande värdinna man vill tänka sig, var opasslig på den andra balen, hvilket dock icke hindrade henne från att med vanligt behag emottaga sina gäster. Det torde kanske nu tillåtas mig att yttra några ord om en fest, som konungen och drottningen gåfvo i går af. ton till firande af prins Oscars födelsedag.